ludvigssons

För 18 år sen var det lika dålig vinter vad gäller snömängden. Emil, Ola och jag på skotertur, jag var höggravid och Emil var rädd att bebisen skulle komma i skoterpulkan. Men inte det- först fjorton dagar över tiden den 7 April kom han. Storkillen som idag verkligen är storkillen. Lång som en flaggstång. Han åkte till Lycksele igår och ska gå intensivkurs  och ta det efterlängtade körkortet. Vi som var hemma har bakat... 

Hade en rätt skön dag igår - frukostmöte med givande diskussioner - härligt!

Ommöblering och hårt arbetande tankeverksamhet på jobbet - men fantastiskt vad det blev bra! (tycker jag i alla fall ;-) Lunchfika och umgänge med syster och systerdotter. Så skönt att få umgås en liten stund! Jag verkligen älskar min syster! (vilket jag inte skulle ha erkänt för 30!? år sen ;-) )

God lyxmiddag med maken och dottern - de övriga familjemedlemmarna hade rymt sin kos så vi blev "bara" tre till bordet - framför tv´n. Inte ofta men det händer att det blir tv-middag. Mys!

Mellanbarnet var ute och fiskade och äldsta barnet hade packat sin ryggsäck, vallat skidor och åkt iväg på fjälltur med skolan. Ska bli spännande att höra hur det gick. Är inte lätt att packa och planera mat och kläder för utevistelse i tre dagar (och två nätter). Och det är i det här fallet inte lätt att vara snart arton år, kille och hungrig nästan jämt ;-) Mycket mat blev det i säcken - och mindre med kläder. Undrar om han tog med toapapper - och tandborste. Minns den gången en nära bekant till mig under en fest fick erkänna att H på fjällturen i mörkret i tältet tagit fel på tandkrämen och idominet när H hade gångsår mellan skinkorna. Kan se framför mig hur H likt gråben och hjulben "rullade" fram i fjällnatten och gnuggade rumpan mot mossa och sten... Huuuuuu.....Ooooooont... ;-)

 

Fortsättningen på gårdagen - jag skjutsade dottern till favorithästen en stund, åkte iväg och handlade en sväng- och det var där - och då - som tårarna kom en stund. Ibland tänker jag på det som hänt, kan vara en flyktig tanke - som den här gången swampsoccern som rann genom hjärnan, då kommer det - det som hände för ca 9 månader sen - och då kommer tårarna rinnande. Ledsen men enormt tacksam ändå. Konstigt blandade känslor.

 

I alla fall så kändes det skönt att efter handlingen åka hem till köket och köra ner nävarna i en riktig bulldeg. Knåda och kavla sockra och grädda. Bullar blev det - och kakor.

Lite sämre sen att avloppet började tätta till så jag tordes inte riktigt diska och tvätta - det får jag göra sen.

Idag. Typ.

 

 

 

Kom hem från fjällen igår. En helg med goda vänner, rätt okej väder, fiske med några napp, god mat, klämmackor på elden, skoterkörning och snöfall.

För andra helgen i rad drog vi till stugan, förra helgen var det i o f s bara barnen och jag, med varmt (för årstiden) väder som det då var så hittade vi vägen upp till Genarn, där fiskade vi och körde lite skoter, skottade snö - åkte lite skrana och bob och umgicks med vänner - även då. Två härliga helger efter varandra. Det talar för att nu blir det lite mer fokus på mina böcker helgen som kommer. Den här gången handlar det om arbetsrätt, personaladministration, organisationsutveckling - 2700 sidor ska gås igenom , en hemtenta och ett arbete på 30 sidor. Som ska vara klart till sista maj.

Kom som sagt hem rätt sent igår, hann åka en sväng på sjukan med äldsta barnet - bräckt revben säger prognosen, vi funderar hur det kan gå till när han inte kännt nåt sånt? Sjukgymnasten ska få titta på honom och komma med ett utlåtande får vi se vad som händer. Rejält ont och svårt att andas i alla fall. Inte så roligt för en mamma att få ett samtal när barnet har ont i bröstet och svårt att andas... Men det löser sig.

Hur som så är det humorfritt hemma just nu - det gör fruktansvärt ont att skratta.

Nu är det jobb som gäller - så jag får öppna pluggböckerna nån gång.

 

Dagens affirmation = säg till dig själv;

 

 

 

Torsdagmorgon klockan väldigt tidigt blev det avfärd till Umeå för att åka till Växjö och universitetet. Fick med mig en ny bekantskap. Trevligt var det att äntligen träffas vi har ju som bara använt telefonen och mailen hittills. Fick kändisspotta på Bromma och Växjö flygplats. Nanne, Magnus Krepper och Soran Ismael fick vi se. Även om jag inte riktigt kände igen de två sistnämnda. Google är bra ;-)

Föredrag och samtalsteknik stod på schemat. Det gick bra. Nervös var jag i massor men jag fick bra kritik, känns som jag kan använda mig av det om jag bara kan lära mig.

Nu är det dax för ny kurs, en kurs som känns oöverstigelig. Men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag.

Goda middagar, trevliga människor (de flesta - finns någon som tar upp lite väl mycket tid från det som känns viktigt..) Och intressanta föreläsningar.

Såg melodifestivalen på O´learys på Centralen, rätt okej ändå även om inte min låt vann.

Nattåget hem och landade vid frukostbordet med resten av familjen, förutom storkillen som var ute på äventyr.

Fick se Ferry ta sitt andra guld för helgen och sin tredje medalj. Så skoj! Sen somnade jag. Tyckte att världen gungade så jag la mig ner  och sov - det är nog baksidan av att åka så mycket tåg.

Har hunnit med att uppvakta systerdottern på hennes nittonårsdag. Som vi är glada att få fira med henne.

Hann med mera födelsedagsfirande på den här korta helgdagen.

(Var naturligtvis inte kort men känns så när man kommer hem tidigt efter en natts resande.)

Nu laddar jag för ny arbetsvecka, med arbete, möten och plugg.

 

Ha he gött!

Helgen har inneburit snö i massor, rikligt snöfall kallas det på väderleksrapporten tror jag. Jag har skottat lite, men mest tillbringat tid på ishallen. Match på alla hjärtansfredag då jag filmade, och match lördagmorgon för damkronorna i OS med en härlig vinst. Missade dock damernas stafett som innebar Guld Sen match på ladan och då satt jag vid micken. Nu är snart den säsongen slut. Lördagkväll god middag hos vänner. Söndag plugg och OStittande - igen. Idag var det jobb och plugg. Samtidigt som jag ser efter nya huliganen långben. Går bra men jag är tacksam att ha de andra hundarna som "barnvakt".

 

Läser just nu om konflikter. Ett intressant och "hett" ämne, det florerar lite olika sorters konflikter i min omgivning. Jag är säkert själv involverad nånstans nångång - det är mänskligt-  men inte nu vad jag direkt vet. Konflikter är inte roligt. Alla gånger. Om det kommer nåt gott ur dem är det okej men det är inte lätt att hantera dessa ämnen som konflikter innebär.

Önskar ibland att min kursledare kom och hade lite sittningar, hon kan hantera detta - gör det proffesionellt och har en hel del erfarenhet. Tror mycket att det handlar om - inte alltid att se vad som varit orsaken- utan mer - hur går vi vidare och hanterar detta härifrån? Många gånger har man så olika åsikter om vad som är orsaken, men som boken säger, det är inte bara ens fel att två träter - så vad är respektive parts delaktighet i det hela och hur ändrar man det beteendet? Sen är det även intressant som jag nämnt tidigare, det du stör dig på hos andra säger en del om dig själv. Det skulle jag vilja forska vidare i :-)

 

Ja - det är ett stort ämne och inte lätt att avhandla kort, men intressant eftersom det är som jag säger, alla människor hamnar nån gång i konflikt.

 

Nu blir det middag sen vinlotteri i glada brudars lag ;-)

 

// Stannapanna

 

 

 

Sitter vid mitt köksbord med en valp vid mina fötter. En långbent långörad stortassad jämthundsvalp med slängig kropp och gnällig röst vid namn Hero. Storkillen har äntligen efter lång väntan fått hem sin nya jaktkompis. Förhoppningsvis ska vi få berätta och höra jakthistorier i timvis där "långben" är involverad. Han kom i måndags och håller på att försöka finna sig tillrätta i "storfamiljen" Ludvigsson. (Fem personer och - nu sex hundar...)

 

Kan säga att det känns rätt bra att ha något att skylla på så jag verkligen tar mig hem och pluggar för nu känner jag mig lite lätt stressad över mitt universitetslärande. Men det brukar gå bra. Den här gången är det ett intressantare ämne än det förra, som var Ekonomistyrning med personalekonomi. Den här gången är det Arbetspsykologi. Hur intressant som helst. Och jag gillar lärarens ord, Det finns ingen sanning, allt är sant. Sen hade hon ett till - Stackars dig som vet så lite, så att du tror att du vet så mycket!

Var ner till Växjö förra helgen som var, trevligt som vanligt. Umgänge, föreläsningar och lärande i massor. Lång resa dit och lång resa hem. Men så länge det ger mig något fortsätter jag. Familjen hade tillbringat massor med tid på skotrarna, så mycket tid att det är minst tre som måste lagas om jag förstod det rätt.
Detta även fast storKillen har foten i gips efter en bruten fotled. Han gick på foten en vecka efter den 18/1 då han spelade hockeymatch och dråsade in i sargen med fötterna före, tills vi tyckte att vi kanske måste kolla eftersom den inte slutade smärta vid belastning. Han röntgades en måndag och hade på söndagen kört skoter och traskat i skogen, fotleden var av och han hade haft tur som inte vrickade till den och fick en "splitterfraktur"? tror jag det heter. Ja ja - hög smärttröskel har sonen i alla fall...

Ikväll blir det musikal med lokal anknytning, StorNila. Väldigt spännande ska det bli - speciellt då lilla Kärlekstjejen är med i orkestern. Vilka äventyr de får vara med om. Jag är full av beundran och tycker de gör det suveränt bra alla som är involverade.

 

Annars så går vi och vänter lite, världen är hård, livet är tufft, människor är - ibland respektlösa kanske man kan säga. Ibland tänker man sig nog inte för - hur det kan bli i slutändan. Jag vet inte vad jag ska tycka egentligen om allt, men bland annat att det blir komplikationer när man inte kan kommunicera i nån ordning. Och se till att motparten förstår vad man menar när man säger det. Sen är det ibland upp till var och en att välja hur man vill ha det. Och det är inte det lättaste att förstå alla gånger. Speciellt inte när man är relativt ung.

Men jag hoppas allt löser sig och att vi kan gå vidare med en erfarenhet till i bagaget. Och att resultatet blir - bra?!

 

Nu fortsätter pluggandet!

 

 

Härligt med såna här dagar- lite smått ladda batterierdag, morgonprommis m hundarna i -20 g. Helt okej med tanke på att det varit betydligt kallare de senaste dagarna. Sen långfrukost m dottern då vi gjorde juice i råsaftcentrifugen - supergott och supernyttigt. Sen gymmet en timme m mellansonen, snabbshopping och så småningom landade vi på ishallen där vi fick njuta av en spännande match som slutade m vinst efter förlängning och straffar, såna matchavslut är vi inte vana vid. Storkillen gjorde illa foten, men det ger sig nog. Mellankillen ska t Umeå i morgon och spela sin första match på 2 månader. Såret är inte riktigt läkt men vi/han chansar. 

Väl hemma hade maken startat m middagen som vi sen njöt av innan vi ramlade ner i soffan... vad vi åt? Bli inte avis nu, men det var helt enkelt - jättegott!!! 

 

I min ålder när de grå håren blir alltmer svåra att dölja för omvärlden, glasögonen oftare måste sitta på näsan, broddarna sitter på fötterna när det är halkigt, minneslapparna tenderar att tapetsera väggarna o.s.v. så känns det rätt okej att kunna svara på frågan; vad gjorde vi då? Vilket år var det? Vilka var vi med då? Var åkte vi på semester då?

Det är något som är rätt enkelt när jag har bloggen att gå tillbaks till. Vilket nu under de senare åren inte är fallet. Så jag tar ett litet nytt tag. Att försöka - så gott jag kan - uppdatera så jag kommer ihåg om tio år att vi firade nyåret på Folkets hus med människor, som jag inte vanligen firar nyår med. Trevligt var det och skönt var det att gå hem rätt tidigt så jag var pigg och fräsch på nyårsdagen. Som jag ändå tillbringade i soffhörnan framför tvn.

Julen- firades med mor och syster med familj samt med svärfar och systers svärmor. Trevligt och mysigt massor med god mat och en del tomteskjutsande blev det eftersom mellanbarnet hyrde ut sig som tomtefar.

Trettondagshelgen åkte jag till Marsfjäll och firade kusinens födelsedag med hennes vänner och familj. Mycket roligt och en fantastisk anläggning väl värd ett besök eller flera!

Nu senaste helgen åkte maken jag och mellanbarnet ner till Växjö, anledningen? Jo studier och jakt. Det gick bra både och. Redovisning och föreläsningar varvade med jakt och umgänge med trevliga människor i massor.

I övrigt så gäller arbete, plugg, familj och vänner samt lite träning för oss alla i olika former.

Precis som vanligt.

Just av den anledningen - alltså resan hem från Växjö och allt annat - så känner jag mig lite urlakad just nu. Lite sådär lagomt out of order. Men jag tar en paus i kväll från allt och hoppas och tror att de ger sig. Siktar på lite träning på gymet i morgon, uppladdning av hockeykiosken för match på lördag, arbete och lite plugg samt förstås fredagsmys med La familia. Det blir nog bra. Jag ska förresten läsa lite ur min psykologibok Psykologins grunder - endast 766 sidor men det är intressant! Än så länge bör tilläggas!

Så over and out!

Söndag den 24 November.

Dagen med stort D

Dagen som vi kommer att minnas för alltid.

The big Special Day.

 

MellanK ramlade ner i gropen på macken.

Smörjgropen.

Landade först med smalbenet på sargen.

Hasade sen ner baklänges.

Höll ut armarna och blundade.

Landade på fötterna.

 

Benet sprack, blodet rann, pappan skrek efter silvertejp.

 

5 stygn och ett ont ben.

 

 

 

Känslan av en ny ytterdörr, lite kan göra mycket på en liten stuga i skogen.

Känslan - när man har ett gigantiskt släpvangslass med ved som man tillsammans med maken kastar in och travar i vedboden. Svärfar som inte är purung eller allra mest pigg hjälper också till efter förmåga. Småprat och fylld vedbod lika med värme gånger flera. Skönt.

Känslan - när man efter detta jobb, sitter framför den varma brasan vid eldplatsen och grillar, stora sonen kokar kaffe,vi fixar varma mackor, njuter, umgänge, prat. förnöjsamhet över värme, ved, kaffe och god mat. Lågorna i elden, knastret. Där ville jag sitta länge. Inte stressa vidare utan bara sitta. Njuta av nuet.

Känslan när man efter en skön helg i Sörlidbäcken landar hemma, lastar in, känner sig trött, öppnar kylskåpet för att packa in maten MEN där ligger en läsk och har droppat ner HELA kylskåpet, bara att börja torka, ropar på stora sonen som hjälper till... känslan av att kunna hjälpas åt. Mellansonen hjälpte pappan med plåttaket under tiden.

Känslan när man kommer ner och slutligen ska in i tvättstugan- så har dottern tagit hand om tvätten, hängt, vikit, och lagt i nytt.

Känslan när man står i duschen i varmt vatten och njuter av att kunna duscha när man vill, varmt vatten bara att vrida på kranen. Efter en helg i stugan i skogen utan rinnande vatten, toalett, ström... då är man nöjd med såna saker.

Känslan när man kommer att tänka på systerdottern som befinner sig på rehab på sin väg tillbaks till ett vettigt liv.

Känslan av att jag har mycket att vara tacksam över.

Tacksam för det jag har, varje dag. Och en strävan och önskan mot det jag inte har men önskar få, sträva och önska- Det får man för tankar gör underverk.

 

Sist jag skrev fick ni varma långa sommarkramar, nu flyger snöflingorna omkring i luften. Kände att jag måste skriva lite, är så mycket jag vill ha kvar i mitt minne som händer just nu.

 

Eller - inte just just nu, men nu mitt i livet. Jag har - sen sist, börjat studera, läser ett program i Växjö på universitetet som heter Ledarskap och organisation. Är så spännande och roligt så jag vill inte missa en minut. Enda nackdelen är avståndet inlusive att det är träff en gång i månaden- I fyra år. Det blir mycket resande, tåg, flyg, buss, bil.Jag läser på halvtid så jag jobbar också som vanligt. Men försöker, försöker väldigt hårt, att dra ner på andra uppdrag. Eller kanske inte uppdragen i sig, men jag har väldigt lätt att säga - det fixar jag! Det går fort! Och sen sitter jag med massa uppgifter att göra på lite och ingen tid alls. Och jobbet - det är så roligt att jobba också! Jag skojar inte. Inspiration i massor. Och lite tid. Men jag bevisade för mig själv och mina kurskamrater att jag kan fokusera och har hög stressfaktor, då jag kom på tredje plats av femtio pers när vi hade en tävling. Jag vann en chokladbit och kände mig rätt nöjd. Tills jag tänkte efter - det kanske inte EGENTLIGEN är positivt att jag fixade den där tävlingen... det kanske talar om nåt som jag borde förstå... Men jag tar det positivt. Tror jag ;-)
 Och fokuserar på nästa uppdrag eller uppgift.

Och annars så håller barnen på med sitt, skola, träningar, nöjen och massa annat. Mamsen är på utlandet och kommer hem i veckan efter en månad på bortaplan. Vi längtar massor!

Har ju passerat en älgjaktsperiod, jag har nog aldrig någonsin jagat så lite som i år, har ju varit med på sidan av och hållit mig väl underrättade med vad som hänt, men jag har fått prioritera lite annat. Men på radion var jag - som vanligt, nästan. De ringde på älgjaktsmorgonen och ville prata lite allmänt om jakt och familjeliv.
Jakten för familjemedlemmarna har gått trögt. Väldigt trögt då älgarna inte vill stå för hundarna, inte bara våra hundar som har problem så det är nåt - i luften. Björn har vi på markerna men jag vet inte om det är hela förklaringen, nån skyllde på thailändare och bärplockare. Jag vet inte, kanske andra, sydligare, varmare vindar. Nåt har det varit i alla fall.

Måste bara berätta om söndagen, helgen spenderades i Växjö med kurskamrater, trevligt har vi, håller på att lära känna varandra och det är inte så snabbt gjort när man är femtio pers. Varmt och skönt var det, uteservering på kvällen med varma filter och stadsliv. Föreläsning på lördagen och så lite shopping innan kosan styrde hemåt. Tåg från Växjö till Alvesta byte till Tåg från Alvesta till Linköping byte till tåg från Linköping till Västerås, byte till tåg från Västerås till nattåg till Umeå. Kom fram kl 06.45 på morgonen. Taxi till flygplatsen och in i bilen för att starta hemfärden, som gick i strålande sol, 5+grader, stilla vatten, orangea och gula träd med höstkänslor i massor. Telefonsamtal till familjen som var ute och jagade, rusade in hemma och bytte kläder till utekläder för att kl 09.45 sitta ute i skogen och lyssna på älgjägarna. Härligt med kontraster. Och egentid på resan.

 

Så det är mitt liv just nu, läsa böcker, fackböcker om organisationsteori, att skapa effektiva team, socialpsykologi m.m. och så skriva skriva skriva massor med uppgifter. Och jobba - härliga tider strålande tider.

 

Jag mår bra! Kram på er alla!

 

 

 

 

 

Hej där, förstår att det tagit lång tid och att väntan kan vara jobbig. Eller jag vet att det är så, för nu har jag väntat och funderat och undrat och tänkt och väntat igen. Och det ser hoppfullt ut. Det kommer att ta enormt lång tid och det kommer att gå upp och ner sen vet vi inte riktigt vilka och om det blir någon konsekvens men det kommer att bli rätt okej - hoppas vi i alla fall.

Skriver - inte riktigt öppet men jag tror ni förstår.

 

Jag kan säga som så att -

Jag beundrar min syster så enormt mycket- hon är fantastisk.

Jag är glad över tillfälligheter och omständigheter som ibland står rätt i stjärnorna- eller hur jag ska uttrycka mig.

Jag är tacksam över vilken fantastisk vård vi har i Sverige, trots semestrar och lågbemanning så är ni helt fantastiska ni som jobbar inom vården i alla olika instanser med alla olika uppgifter. Helt fantastiska!

Jag är även så tacksam över all omsorg och omtanke och medmänsklighet som finns runtomkring oss.

Och det känns rätt skönt att kunna vara tacksam över så små saker som ett argt och irriterat ögonkast, en ordstorm såsom att "det vet du väl att man får visst fuska - det har du lärt mig- bara man ber om ursäkt efteråt och drar en förlåtramsa!!!" att även få vara tacksam över humor, skämt och skratt. Och tårar. I massor. Mina och andras.

 

Så det vill jag säga, var irriterad och arg ibland - absolut. Men stanna sen upp och var tacksam när du kan - över det som du faktiskt har, det som du kan, det som finns där nära. Som att kunna andas friskluft. Att kunna plocka ett hjortron och stoppa det i munnen och njuta av smaken. Att kunna gå över en åker och njuta av blommorna och stråna som finns omkring dig. Till och med njuta av ett stökigt rum eller högljudda barn. För då finns de där. Då finns du nära.

 

Sköt om er alla i massor och varma långa sommarkramar!

 

När vi vet något. Just nu är det stabilt. Håll alla tummar, tänk positiva tankar och be böner om ni så känner. Det är en lång resa och det enda vi tänker är kärlek.

Fick rusa upp och väcka sonen - helt hysterisk morsa som jag var- och be om hjälp att ta ihjäl skatungen som flaxade omkring skadad på vår bro. Jag är livrädd - som nu många av er vet - för fåglar och den gav mig nästan en infarkt när den satt på bron då jag skulle ut i morse. Jag grät, stampade fötterna och skrek åt sonen att han måste hjälpa mig. Yrvaken hjälte klev upp ur sängen och tog hand om situationen med en sopkvast och en fjärilshåv.

Hjärtklappningen satt i länge efter vill jag lova.

 

Annars så är ordningen återställd  hos oss, alla barnen är på hemmaplan efter fullgjorda veckor på plantering och ridläger. Allt har blivit som vanligt, disk överallt, popcornskräp på soffan, smulor och spill på diskbänk och köksö. Brottningsmatcher efter maten och igår vann jag över den äldste. Det är minnesvärt och kommer inte att hända många gånger till. Brottningsmatcher med en 17åring och en 14åring är rätt drygt när de är välväxta och tränade. VIlkte inte gäller mamman i huset. Men de är hemma igen och modershjärtat är ändå rätt nöjt.

Även om modern i huset försöker ställa liiiiiiiite krav på ordning och reda- löning på fredag.

 

Och på tal om fredag. Till helgen är årets skitigaste helg- swampsoccern startar. Stora killen har redan varit ner och "tjyvtränat" i gyttjan, mellanbarnet och förmodligen det yngre tänker ner ikväll och prova.

Det drar i myrtarmen för dem.

 

Nu åter till arbetet. Ha en härlig dag allihopa!

 

// stannapAnna