ludvigssons

Funderar ibland vad jag fyller mitt flöde med, vad får jag för intryck, vad behåller jag och vad är det viktiga...

 

Framförallt så handlar det om vilka sociala medier jag använder mig av, vilka människor, organisationer och grupper jag väljer att delta i. 

Jag ser att det finns både det ena och det andra, en del reflekterar man inte över och annat är verkligen tankeväckande. Men jag har börjat rensa lite så sakteliga. Jag vill följa sånt som får mig att må bra sånt som är viktigt och sånt som får mig att känna, tänka och reflektera. Till viss del. 
Jag vill inte bara ha rosenröda fina flöden som saknar innehåll. Men det kan gärna få  finnas en del sånt, för viss vila. 
Ibland har jag tänkt att jag fortsätter följa människor, organisationer och grupper som jag inte överensstämmer helt med bara för att veta vilka olika sidor som finns av saker och ting, vilka saker som diskuteras och hur. Det fortsätter jag fundera på, en del rensar jag på riktigt bort på en gång och annat får fortsätta synas medans jag funderar. 

 

Jag tycker det känns viktigt att det jag fyller min fritid och min hjärna med är det som är viktigt och inte en massa onödigt - som det finns massor av. Den här "bloggen" är säkert sånt för en del. Och för andra kanske det är lite tankeväckande och man kan få en känsla av igenkänning. 

Överlag tror jag att de sociala medierna kan vara en del i att människor inte mår bra och att världen ser ut som den gör. Strävan och längtan efter att ha "någon annans" vardag blir för övermäktig, svårigheter att hantera sitt eget då "alla andras" ser så fantastiskt ut, utan att förstå att det vi ser är ofta bara en sida av vardagen. För hur gör vi själva? De flesta av oss delar oftast bra skit. Inte dålig skit. 

 

Jag vill ha vänner, diskussioner om viktiga saker (såsom miljö, människor, kultur t.ex), information, kunskap och kärlek i mitt flöde!

Vad vill du ha i ditt? Hur tänker du? Och hur gör du? 

 

 

 

 

Tänk vad länge jag levt och inte fattat hur vissa saker faktiskt har betydelse....

som hur jag lever, gör, tänker, agerar och handlar...

 

Och inte är det lätt att veta vad som är rätt alla gånger....

 

Koncentration....fokus...

 

 

Lite så här upplever jag så många människor hanterar det som diskuteras i världen nu...Klimatfrågan. 

Jag tänker att dem här aporna då symboliserar "Jag vill inte se, jag vill inte höra, jag vill inte säga något om klimatfrågan som kan motivera att jag måste förändra mitt sätt att vara, leva, agera, tänka, handla. OM jag inte ser, lyssnar och diskuterar så kan jag leva på som jag alltid gjort"

 

När jag växte upp så lärde vi oss att inte skräpa ner i naturen och vara försiktig med moder natur. Bland annat med hjälp av friluftsfrämjandet med Gösta Frohms Skogsmulle, Skräplisa och Laxe. Så småningom när vi blev lite äldre var det en fortsättning som hette Strövarna. Vi var ute i naturen och på olika lekfulla sätt reflekterade vi över vårt sätt att leva i samspel med naturen. Man skulle försöka inte skräpa ner, ta vara på vad naturen kunde ge i form av ätbara växter och bär. Man kunde få fantastiska naturupplevelser i samspel med naturen, skogen och djuren. Vi fick åka skidor, slalom, vandra i naturen, delta i jakt, plocka bär och vara delaktig i att odling av potatis och andra grönsaker. 

 

Jag tror för egen del att det här är så djupt rotat så det är det som hjälpt mig och format mig i min attityd till klimatfrågan som det ser ut idag. Jag vet att forskning kan svänga, jag vet att det hela tiden uppstår nya rön, ny forskning, nya innovationer som kan påverka vårt sätt att förhålla oss till världen. Jag säger inte att jag vet vad som är sant och inte sant.

 

Men jag vet att jag bor i en fantastisk miljö, med fin natur, med djur och skog nära. Med många möjligheter till fina upplevelser. Jag vill fortsätta göra det. Jag vill ta med min familj och mina vänner ut i skogen, ut i naturen och fortsätta uppleva det rena, det vackra det kalla, det blöta, det snöiga, det rena, det goda, jag vill kunna plocka bär, dricka vattnet, äta köttet och bada i sjön. 

 

Så om det finns minsta lilla möjlighet eller risk att mitt sätt att leva bekvämt, snabbt och enkelt påverkar framtiden och miljön till det negativa och kan jag då inte göra minsta lilla ansträngning att tänka annorlunda och göra minsta lilla insats för att MINSKA min påverkan så är jag ju en Lort!

En. Oansvarig. Lort. 

 

Vi vet alla att ingen vill stänga in sig i ett trångt utrymme och starta en bil om vi vill fortsätta leva?! Vi vet att avgaserna dödar. Det gör dem ju även om vi startar bilen utomhus- det sprids avgaser?!? 

Vi vet att vi använder mycket plast,många saker som inte går att återanvända, vi har fostrats in i ett slit och slängsamhälle. Vi köper, använder och slänger. Ofta. Alldeles för ofta. Om vi tänker efter så bör det ju bli på bekostnad av något? Ekonomi, material, råvaror, sopberg, miljö-till slut så tar det ju på miljön? Haven är fulla av plast, fiskarna dör, skogarna brinner, regn och skyfall, stormar, isar smälter, vi har inte vintrar som vi var vana vid att ha för bara - säg 15 år sen.  

Många av oss har skåp fulla med saker vi inte använder, garderober fulla med kläder som vi köpt utan att egentligen tänka efter om vi verkligen behöver dessa? Vi har många gånger ett sätt att leva som om morgondagen inte fanns? Eller?

 

Däremot så är jag inte så bra på det här - än. Jag gör så många gånger mycket som påverkar miljön mer än nödvändigt. Jag är fortfarande alldeles för okunnig och ibland väljer jag att göra saker som påverkar, andra gånger förstår jag helt enkelt inte hur saker fungerar och påverkar. Men jag vill lära mig! Och jag vill att min livsstil ska ha en så liten miljöpåverkan som möjligt och jag vill fortfarande göra roliga saker. Det här är konfliktfyllt även för mig! Mitt jobb, mitt levnadssätt, min konsumtion, min fritid, min vardag, mitt familjeliv. Allt påverkar så frågan är - hur gör jag val i vardagen som minskar min belastning på jorden så mycket som möjligt och samtidigt bevarar min livsstil så mycket som möjligt?! 

Jag vet inte riktigt hur man ska ställa om sin livsstil och vad jag är beredd att göra men jag försöker tänka, fundera, läsa, ta till mig, diskutera och prova på och faktiskt förändra. Och jag har gjort vissa val som ni får läsa om här, mest som förslag på vad och hur man kan tänka. Finns många bra sidor på facebook, instagram och många bra bloggar att läsa om man vill inspireras; 

Jag har en ny cykel för att kunna cykla året om, transportera matvaror och mig själv. Den var dyr ja - och ingen skulle ens andas om jag köpt mig en skoter. Jag prioriterade den här då jag vet att det förändrar min vardagliga miljöpåverkan, det ger mig frisk luft, motion (ja faktiskt - det är ingen moped - jag måste trampa!) och går ofta lika fort att ta sig som om jag skulle använda bilen. (Inom ett visst avstånd i samhället naturligtvis)

 

 

Jag väljer så gott det går ekologiska varor. Jag försöker verkligen att minska mitt matsvinn. Vi har hundar som äter rester och jag har börjat med inomhuskomposetering - Bokashi. Jag är nybörjare även där. 

 

Jag väljer att återanvända plastpåsar, både mindre påsar och stora påsar. Jag tar med mig när jag åker till affären. (Då jag inte glömt dem och måste köpa nya för att få med mig mina saker - jag är ju bara människa) Jag diskar ur dem som innehållit bröd, ost, "rena" varor. 

 

Jag har valt att dra ner på min konsumtion, jag handlar (tyvärr) fortfarande en del som är onödigt. Jag försöker dra ner och tänka efter om det verkligen är nödvändigt att konsumera. Och om det finns miljövänligare alternativ eller så...

 

Jag har valt att drastiskt dra ner på mitt flygande sen jag var med i TV-dokumentären. Under 2018 genomförde jag två resor med flyg. Aktiva val och bra resor. Under 2019 avser jag att försöka inte flyga alls! Vi planerar en tågsemester vilket ska bli väldigt spännande! 

 

Jag försöker dra ner på mitt bilande. Att samåka, att köra ecodriving, att inte ta bilen bara av bekvämlighet utan när det är nödvändigt. För så mig och så många med mig så är ju "Bilen" den stora boven i min miljöpåverkan om man tittar på de tester som man kan göra. Och det är svårt när vi bor där vi bor att påverka den posten. 

 

Vi har gjort ett aktivt val - både på vårt företag och i vårt hem - att använda oss av ursprungsmärkt och förnybar el. 

 

Huvudsaken att man inte funderar över vad andra gör eller inte - utan att man vänder blicken till sig själv och funderar över om det finns minsta lilla man kan göra för att eventuellt minska sin miljöpåverkan utifrån dem rön som finns idag, OM det är så att vårt levnadssätt faktiskt påverkar - och om det inte skulle vara så - så är det i alla fall andra saker som kan motivera, slit och släng, ekonomin, motion, sopberg, frisk luft, andra människors levnadsvillkor som påverkas av vårt sätt att välja, gemenskap och umgänge. Och kom ihåg - jag gör det jag kan när jag kan, precis som jag önskar att andra gör. 

 

Och till sist. De tre aporna. Enligt västerlandet som dem kom ifrån de här aporna så förknippas dem med mentala skygglappar (inte vilja se och erkänna missförhållanden/Faror "see no evil, hear no evil, speak no evil”)

 

Sanningen är att aporna härstammar från Japan där dem symboliserar en enkel och tidlös lärdom;

Vi måste vara försiktiga med vad vi säger vad vi hör och vad vi ser, Är det du ska säga verkligen sant? Är det du ska berätta av godo eller vänligt? Är det du ska berätta nödvändigt? 

 

Härligt om ni orkat läsa så här långt, ta till er av det ni vill och strunta i resten :-) 

Ha nu en härlig dag och gör det bästa av den! Ta hand om er! 

 

Jag fick låna sonens dammsugare som följde med huset de köpte. En bastant pjäs som jag gillade mycket...Men nu önskar sonen den i retur och jag, behövde en dammsugare. Efter vårens äventyr med SVT har jag ju fått en del tankeställare bland annat när det gäller det här med konsumtion. 

Jag försöker i alla fall. Tänka mig för. Jag ser ju och förstår ju att det inte går att leva som att jordens resurser är oändliga. Jag har ett bra liv där jag inte alltid behöver tänka mig för när det gäller att konsumera. Men jag har insett att jag måste lära mig massor när det handlar om miljön och konsumtionen är en av de delar jag kan och bör ta itu med. Så jag tränar på att tänka efter, Vad handlar jag? Varför? Behöver jag det verkligen? Hur påverkar det andra människor? Miljön? Om jag köper allt jag vill ha? Vilka villkor lever människorna under som tillverkar det jag konsumerar? Det finns en del att fundera över innan jag handlar.

Nu ska jag inte säga att jag alltid gör rätt men nu var det dax för en ny kompis. Så jag googlade, funderade, grunderade och våndades...

Till slut blev det en Electrolux som är tillverkad av återvunnen plast, går att återanvända plasten på nästan hela när den jobbat klart hos oss, är klassad med energiklass A+++ vilket jag förstått ska vara bra. Och testkörningen var med beröm godkänd! Tack till Audio Video för bra service!!! Så håller vi tummarna för ett långt och hållbart liv!!! 

Sen kan man fundera över all onödig plast i förpackningsväg...

Nu varvar vi ner efter säsongens första Alagsmatch med god middag! 

Ha en härlig kväll!

Har funderat hela dagen på hur jag skulle kunna beskriva känslorna i kroppen nu. 
Månader av förberedelser, av uppsatser, födelsedagar, bal, studenter, examens, kurser, möten, träffar, samtal, jobb, mail, jobb, jobb och mera jobb. Överfull kalender, sena middagar och långa dagar.  Och alldeles för lite tid för familjen och hundarna. 

Och nu är det över. Nu kan sommaren börja, nu kan vi koppla av, luta oss tillbaks och tänka; Vi gjorde det igen! Och igen! Och igen! Och det blev faktiskt rätt okej ändå! Igen. Men det blir lite tomt nu tänker jag!

Så imponerad av hur så många människor tillsammans kan skapa kraft som gör att det händer häftiga saker. Människor som bidrar, som engagerar, som hugger in, tar ansvar, som fixar, ordnar och bara gör. 
Jag är tacksam att jag får bo i ett samhälle där den här kraften finns, där människor vill, hjälps åt och bara finns till! Tacksam över att jag fått träffa, lära känna, jobba för och med så många härliga, duktiga, hjälpsamma, fantasifulla, godhjärtade människor. Jag är tacksam över att ni finns och att era familjer lånar ut er :-) 
Jag önskar att ni alla kunde få guldmedaljen för väl utfört arbete, att ni alla kunde få den cred som ni verkligen förtjänar. Hjältar är ni! 

Jag är också tacksam över allt jag faktiskt får lära mig, för allt är inte plättlätt. Mycket går fel efter vägen, fel som ofta men inte alltid går att rätta till. Ibland får man faktiskt bara be om ursäkt och erkänna att det inte blev som man tänkt sig. Jag är bara människa. En människa som gör så gott jag kan och som är villig att lära om det är nåt jag inte kan. Nu ska jag varva ner de här sista jobbdagarna, luta mig tillbaks under min semester och fundera över framtiden och min plats i den :-) 

 

I efterdyningarna av #storumanforever så diskuteras det och pratas massor. Och jag fick förfrågan om ett kul och annorlunda uppdrag - att vårtala på majbrasan i Stensele. 
Efter viss tvekan och misstanke om att jag var utsatt för ett prank - aprilskämt eller nåt - så antog jag utmaningen. 

 

Lite av mitt tal kommer här, och jag vill poängtera - jag är ingen talare och ingen skrivare - det kommer från hjärtat. Och jag har skrivit om och till ett antal gånger. Det känns som det finns massor att säga, men hur säger man saker på ett bra sätt...man bara säger...tror jag :-) 

 

Storuman Forever är en dokumentär som handlar om miljö, klimat, hållbarhet och utmaningar i det. Det visade sig att ingen av oss inblandade visste vad det skulle bli av det här projektet. Vi gick in i det som en tävling, gjorde klimatdeklarationen och för att hjälpa laget att vinna så skulle vi tävla i klimatsmarta aktiviteter för att minska våra fotspår. Vi hade ingen aning från den ena dagen till den andra vad som skulle hända. Det kunde vara väldigt påfrestande att inte veta när och vad jag förväntades delta i. Med filmkameror, mikrofoner, assistenter producenter och massa folk omkring oss. Vi skulle titta vid en kamera där, svara på frågor. Vi skulle testa matlagning med matsvinn, ecodriving, tävla i att sänka våra klimatfotspår. Lära oss om Bilen, Biffen, Börsen och Bostaden. Vi skulle snabbt sätta oss in i ämnen som vi kanske inte grubblat så mycket på tidigare och vi skulle lära oss om stora frågor på kort tid. Och vi fattade ibland - ingenting…det visade sig sen att det inte blev riktigt vad man tänkt sig. Vi hade svårt för att ställa om oss på bara ett par veckor. Men det blev diskussioner, funderingar, reaktioner och i det så sker utveckling. Och som Heidi sa nånstans. Bra saker tar tid.

För mig personligen så innebar den här resan att ett intresse väcktes. Utifrån min kärlek till min familj, min hembygd och den tillvaro jag lever i så insåg jag ganska snabbt att det här med klimat och miljötänk är viktigt för framtiden och för Storuman.

Jag vet ju egentligen att vi lever ett liv i överflöd där vi inte behöver bekymra oss om morgondagen. Vi har trygghet i form av bostad, mat och kläder. Vi har mobiltelefon, tv, dator kan ta oss dit vi behöver i bil, buss, tåg och flyg. Vi kastar saker när vi inte behöver dem längre och vi kan köpa nytt.

Jag har också insett att jag är rätt bekväm. Jag tar bilen dit jag ska, jag köper nytt när något gått sönder, jag funderar inte så mycket när jag handlar utan jag har rätt bra med möjlighet att köpa, köra, bo och leva ett enkelt liv. Det är kanske det som gör det svårt?!
Att bli medveten om vad som går att förändra och att sen förändra det är en utmaning men det behöver inte vara svårt. Jag tänker att JAG måste förändra MITT beteende för att det ska bli en förändring och jag kan göra skillnad. Även om inte Trump, Tomas Mörtsell, kungen eller alla andra - slutar flyga, eller ändrar sina vanor så kan det vara av betydelse vad jag gör här?! Jag menar - om inte jag gör nåt, varför ska nån annan göra nåt! Ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt, och om alla gör nåt blir det en stor kraft. Så vad jag och du och alla här gör - är viktigt!

Sen behöver man kanske inte vara så dedikerad som Björn och Heidi och jag kommer aldrig att komma dithän. Jag vill fortfarande göra roliga saker, bekväma saker, resa, köra skoter, shoppa. Men om vi gör små förändringar i taget och utvecklingen går framåt som den gör så kommer vi definitivt att kunna förändra våra klimattramp.

Så vad har jag då gjort fram till idag?

Jag har ändrat vårt elavtal så att vi bara ska köpa förnyelsebar energi, vilket jag VET inte fungerar i verkliga livet men jag visar leverantören att jag tycker frågan är viktig. Jag har börjat att cykla och promenera - inte bilen under halvmilen - så ofta det går. Tidigare tog jag ALLTID bilen. Oavsett. Jag har valt att åka kollektivt i större utsträckning. När jag kan. Jag har valt att tänka mig för när jag konsumerar. Jag övar mig på att inte kasta mat bara för att det ser lite tråkigt ut.

Vi log lite åt mormor när vi var yngre - men jag har nu lärt mig, att mormor var klok och ekonomisk när hon sparade paketpapper och paketsnören som hon återanvände, stoppade strumporna, tog reda på bär, bakade bröd, odlade grönsaker och lagade kläder. Det var inte bara sparsamt i börsen, utan hon sparade på resurser. Jordens resurser, för vet ni - vi förbrukar jordens resurser som om vi hade 4 jordklot. Det tycker jag är skrämmande.

Jag vill att mina barn och så småningom barnbarn så småningom ska få uppleva mitt Storuman även i framtiden. Jag vet att det blir varmare på jordklotet, men ingen vet hur fort det går. Det sägs att inom ett antal år så har vi samma klimat som Stockholm vilket inte känns bra. Jag vill att vi ska ha kvar den femte årstiden, den tid vi nu är på väg att lämna - vårvintern - en av anledningarna till att jag älskar att bo där jag bor. Jag vill att de blommor, bär och växter, den flora och fauna som vi har här ska fortsätta finnas.

Många av oss - däribland jag - har varit väldigt fundersamma, nervösa och oroade över vad det skulle bli av TV-dokumentären hur vi skulle framställas, Storuman, samhället, orten, människorna - glesbygden.Och med facit i hand kan jag säga att jag är stolt och tacksam över att jag fick förmånen att vara med och delta i det här projektet! Jag tyckte det blev rätt bra resultat - till slut!

Björn och Heidi har ett otroligt engagemang i den här frågan och i vår hembygd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

...och livet har rusat på. Massor har hänt och massor händer. Det är livet. 

 

Just nu är det #Storumanforever som pågår - i tv. En tv-dokumentär som spelats in av produktionsbolaget Sto-Cph och just nu sänds i SVT.

 

Jag har varit med i en lång del av  den process som inneburit massor med nya upplevelser för oss som fått förmånen att vara involverad. Ett års förberedelser där vi varit med i diskussioner men inte fått riktigt klart för oss vad det handlade om, en sommar med massor med tid med nya bekantskaper, med nya upplevelser, nya erfarenheter och massor med saker att tänka på... 

 

Jag säger förmånen för jag tycker att det är det. Dokumentärserien handlar om Björn Ferry och Heidi Anderssons väg mot att bli fossilfria år 2025. De två vill få med sig fler från sin hembygd för att de inser att det är svårt att genomföra alla förändringar som egentligen krävs - själva. I programmet så är det 8   

 

 

 

Storumanbor som ska försöka att bli mer miljömedvetna, klimatsmarta och leva mer hållbart. Jag är en av de 8 personerna som fått förmånen att lära mig mer och att utifrån de kunskaper jag förvärvar möjligen förändra och utveckla mitt sätt att vara och leva - så jag lever mer hållbart. Hållbarhet gillar jag. Det är ekonomiskt försvarbart. Hälsomässigt försvarbart. Och sist men inte minst i det här sammanhanget miljömässigt försvarbart. 

 

Men är det försvarbart att göra en sån här förändring inför hela Sverige på sin hemmaplan? Kan man bli profet i sin egen hembygt? Kan Storuman som samhälle lära sig något av det vi i programmet får vara med om? Och kan andra än Storumanbor lära sig något av den resa vi gjort i programmet? Ja det är den stora frågan. 

 

Och frågor får vi...jag... massor av. Och åsikter. Bra! Att diskussioner förs. Det är förutsättningen för att förändringar kan ske. Och en del av funderingarna och frågorna kanske jag kommer att försöka resonera om här. Därför är jag tillbaks. Kanske tillfälligt, kanske inte. Men jag känner själv att jag kanske måste få lufta lite av det som händer omkring mig just nu. Så det kanske blir här och det kanske blir när vi möts. Vem vet. 

Så litet, så obetydligt, en dag som den här...

Dagen när man inte förstår, inte vill förstå och inte har förmågan att inse...

Hjärtat gör ont, hjärnan fungerar inte, alla tankar och all kraft går åt för att... tänka och fundera, försöka förstå och inse. Försöka fungera...

Mellankillen fyller 16 idag, och vi har försökt fira honom. Så gott vi kunnat, för hans skull.

Jag hade tänkt summera, våren, sommaren, skolor, studenter, avslutningar, kalas, födelsedagar...

Det får jag göra en annan dag... idag får jag försöka fungera. Och finnas till.
Förstå.

Det som inte går att förstå. Alla tankar, all värme, all kärlek till alla er som behöver.
Kramar i massor.

Jag - har inga ord.

 

 

 

Ja - så är den här igen - den fantastiska våren. Hoppades den skulle stanna ett tag, men det verkar som den rusar på och vill komma fram till sommar så fort som möjligt.

Första grillningen i helgen, utemöblerna framme, skotern... ja den är på väg bort.

Har haft en kalashelg i alla fall. After work med fina mysig goa brudar i fredags. Satt så länge så frukosten blev framdukad innan vi drog hemöver. Varit ute med dottern och en av de finaste vännerna på fika/fiske/utetur, ingen fisk, knaggligt med sol men fika och ute var vi. Skön dag. Idag har jag försökt läsa, skriva, knåpa. Och samtidigt fånga lite solljus på min bleka nuna. Värme, flugor, sol, Skola, rapport, jobb. Allt flyter på. Jobbar halvtid på  macken, halvtid just nu på annat ställe samt pluggar halvtid.

Ungarna lever livet, spanar på bäver, cyklar, njuter av våren, solen, väntar på jakttider, lov, sommarjobb.

Tänk att tiden rusar på - gäller att njuta av livet, fånga dagen, göra roliga saker, viktiga saker, bra saker. Gäller att fatta kloka beslut, leva efter sina egna viktiga ambitioner, attityder och värderingar.
Jag är glad, att jag har börjat välja. Välja vad jag vill göra och med vem, hur och när. Det gör livet så mycket roligare, skapar så mycket mer efter vägen. Möten, ögonblick, minnen, värme, insikter, infall, drömmar.

Just nu har vi nedräkning dottern och jag efter ett sånt möte, minne, ögonblick fånga-dagen-chans.

Vi ska till London. Med vänner, ska bli så spännande. Vi räknar - om tio dagar drar vi.

Mme Tussauds, dubbeldeckare, shopping, Big Ben, afternoontea, publunch, fish&chips och mycket mycket mer. I dagarna tre.

Resa - en del av livet!

 

 

Nu är den över, årets skitigaste helg.

Jag har haft det gott, kanonväder, god mat, trevligt sällskap och jag har sett fotboll utemellan annat stök hemmavid.

Killarna har spelat i vartsina lag, yngre killens lag vann första matchen för deras lag någonsin. Han fick dessutom hederspris för att han roddat ihop laget MILF-Hunters två år i rad och nu äntligen till sista matchen raggat och tjusat på sina polares morsor så fick han napp då två av mammorna ställde upp (och spelade). Jag gillar inte heller namnet, men vad göra?! Det finns annat jag kan bråka om. Jag ler lite och skakar på huvudet, hotar med att nästa år har vi dragit ihop ett mixlag som heter MILF. Då byter dem namn säger han. Kanske det är enda sättet?!

 

Äldre sonens lag spelade till sig en plats i finalen - de vann i fjol och förlorade tyvärr i år. Jag tycker verkligen de gjorde sig förtjänta av vinst, då jag upplever att de har domarna emot sig redan när de kliver på plan så ska jag ändå inte skylla förlusten på det. Det andra laget gjorde mål på en snygg straff. Tyvärr.

Men det är så med spel, ibland vinst och ibland förlust. :-)

 

Skoj att de spelade i alla fall och vi hoppas på fortsättning nästa år - de gör det kanonbra alla som fixar och donar och ställer upp. Även domarna!!! :-D

 

Idag har jag ägnat mig åt den förgrönade rapporten. Jag sliter ont med den känns det som även om det närmar sig nu, har några bitar kvar. Kan bli stora bitar jag vet inte. Men jag närmar mig.

 

Och förresten - fick ett positivt besked i lördags. Härliga tider nya tider! Spännande värre! Både för mig och andra :-P

 

 

Ser fram mot helgen, eller inte. Jag har som blandade känslor. Konstigt nog så sitter det i kroppen. I Hjärnbarken. Minnen, som poppar upp ett år senare. Och ja - jag är glad, samtidigt som jag är så fruktansvärt ledsen och bara känner för att gråta utemellanåt.

Så här är det. Livet går vidare och vi lär oss leva med och utan och med igen.

 

Killarna ska mötas i första matchen i swampsoccern i morgon. Kl 16. Undrar vem jag ska heja på? De som tog hem guldet i fjol eller de som hade som målsättning att sätta sitt första mål?! Jag hejar ju på båda förstås. Så gott det går. Lite sympati och en önskan om ett mål för det yngre laget.

 

Ledighet väntar nästa vecka och en färd med husvagnen om allt går som vi tänkt. Det återstår att se. Killarna blir hemma till att börja med, sen får vi se om mellankillen kommer till oss. Hoppas det.

 

Väntar på besked dessutom, inget är som väntans tider. Om det är meningen blir det så, annars så löser det sig ändå. Men jag kan inte låta bli att hoppas litegrann i alla fall?! Som sagt blandade känslor.

 

Väntans tider, ska jag säga, en vän var lycklig idag då hennes vän fått tvillingar. Häftigt!

Häftigt också med nya storumanbor. Skoj! Kanonbra tror jag det blir. Släkten är värst ;-)

 

Lilla K har börjat virka amigirumis?! Tror jag det heter. Duktig liten kicka har jag!

 

Tjing sving päronpling!

Midsommar och storumandagarna har passerat, En kall midsommar, med helgrillat vildsvin och umgänge med goda vänner i Laisbäck vid Umstranden. Vackert och suveränt trevligt var det.

En skön helg i övrigt, där umgänge med långväga vänner även ingick en stund. Lite älgspan och lite andra trevligheter.

Veckan som följde var en stressvecka. Förberedelser och invigning av Uman Puls utegym, som äntligen är i hamn. Känns så skönt att vi fått till det vi som jobbat med det i många år och som verkligen fått prova på att kämpa, sätta mål och förverkliga ideér. Sånt härligt gäng som ingår så det är en förmån att få jobba med dem.

 

För arbetet med Uman Puls och utegymmet så fick föreningen under Storumandagarna ta emot ett stipendium från Storumans IK- en suveränt trevlig överraskning! Även om whiskeyrösten från lördagkväll inte kändes så representativ så kunde vi ta emot priset på scenen utanför Akkan på söndag.

 

Veckan i övrigt innebar en anställningsintervju som vi får se vad det blir av. Jag håller tummarna!

Och ett styrelsemöte - trodde jag, som visade sig vara lagt denna vecka istället så jag hade helt enkelt missförstått, åkte dit igår och skulle "möte".

Var enda deltagaren - IGEN. Jag hade missuppfattat dag - inte bara vecka... så nu är tanken att det ska bli ikväll. Hoppas jag...

 

Fredagen drog jag till Villis och träffade gamla studiekamrater. Så himlans trevligt att träffa brudarna igen. Skratta fick jag då så det räcker till nästa gång vi ses.

Passade på att hämta hem dottern som varit på ridläger en vecka. Förra veckan var hon på laisokläger. I veckan har hon vart i Övik med bästisen.

 

Skotertävling på vattnet, marknad, dansgala, marknad igen, fika och umgänge avslutade den stressiga veckan. Den här veckan är ambitionen att ta det lugnt... få se hur det går med det...

Får hem dottern ikväll i alla fall. Vilket känns helt galet skönt.

Nu ska jag ägna mig åt mitt verkliga datoruppdrag. Rapporten. Suck!

 

Nu är det sommarlov för familjen, även om sönerna och föräldrarna ska jobba. Två veckors semester har vi planerat in - men inte planerat vad vi ska göra de två veckorna.

Den som lever får se brukar det heta.

 

Jag har kvar en rapport jag jobbar på som jag vill hinna färdigt. Målet är innan midsommar även om jag inser att det kommer at bli tufft. Men jag knatar på sakta men säkert. Har ju som varit en hel del pyssel de senaste veckorna, både på jobbet med tre nyanställda pärlor som kommer att jobba med oss i sommar och framöver hoppas jag, samt bal och födelsedagar och examen och studenten som var idag.

Sen har ju Sivan en friare på besök. Jag hade hoppats på valpar - men vi får se. Blir det nåt får vi köpa trisslott - han har som svårt att nå upp. Men en fin friare är det. En taxherre vid namn Dobby som är väldigt trevlig att ha att göra med.

Har druckit tallbarrsvatten för att precis som i fjol försöka undvika allergin. Vi får se om det håller lika bra som i fjol. Då var ju sommaren så dålig så då gick det bra, få se nu vad som händer. Riktigt lika bra blir det inte, jag har redan haft känning, dock inte så dåligt som det brukar bli.

 

Håller som bäst på att baka dessutom eftersom vi har en liten söt tös som fyller Älva år på lördag.
I morgon åker jag till Sundsvall för att returnera taxherren, blir nog nåt besök på IKEA skulle jag tro.

 

En bild på sonen med sin goda vän på balen. De var så fina så fina så fina....

Ibland bara känns det som man kokar över. Ikväll var planen gymet och spinning kl 19. Liten kärlek och jag skulle först se klart en film som vi börjat på tidigare. Vi hade myst ner oss i sängen framför tvn och stängt dörren medans killarna skulle stöka bort middagen klart och åka iväg. Ingen kom ihåg att vi har en "liten" jämthundsvalp på sisådär fem månader. Nu klarar han sig rätt bra själv, men när kl var 18.35 så bestämde vi oss för att rappa oss och åka iväg. Det var bara det att när de två andra småhundarna kom in så blev valpen så lycklig så han kissade på sig... på typ HELA nedervåningen... Det var bara att rappa sig och torka och skura hela golvet. Sur blev jag på ägaren (storkillen) som glömt bort sin blivande jaktkompis.Då var det rätt skönt att trampa hårt en stund.  En lisa för själen att göra av med lite argt.

Lilla kärleken drog iväg till vännen min som igår hämtade hem en liten halvsyster till Sixa. Jag fick följa,  så nu får vi kompisvalpgosa lite!!! Härligt!!!

 

Resten av kvällen har tillägnats bakning för i morgon är det dax för vinlotter här hemma, najs!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

o

 

Jag fixade den! Tentan som jag gruvat för i hur länge som helst känns det som. Som hängt över mig så jag har inte kopplat bort den många kvällar. Men jag har gjort den och jag fixade den. Då är det bara den rapporten på trettio sidor kvar. Trettio sidor förutom källförteckning, inledning, syfte, metod, bilagor o.s.v.

Men det ska jag väl fixa om jag fixat allt hittills. Två vg och ett g så här långt. Känner mig mer än nöjd. (Självskryt jag vet - men om ni kunde se hur jag klappar mig själv på axeln så skulle ni se min - lite förvånade glädje över att jag faktiskt kan???!!!) Om jag nu kunde få stöka bort rapportskrivningen inom en snar framtid så skulle jag kunna ta sommarledigt från studierna och koncentrera mig mer på allt annat - jobbet (där är jag hur som rätt koncentrerad oftast men - skönt om man bara kan fokusera på det ;-) ), skitungarna här hemma ;-) djuren, huset och allt annat som jag vill göra.

 

På måndag ska jag i alla fall få åka på äventyr. Därför sitter jag på jobbet just nu och stökar undan måstegöra. Äventyret ska bli som spännande tycker jag. Med en god vän. Jag tror jag längtar lika mycket som goda vännen :-D Ska ta med mig en liten kompis också. WWWiiiiiiiiii!!!!!!!!!!!!

 

Liten kärlek är i Tärnaby och spelar med blåsorkestern, Stor-Nila ska de genomföra tre föreställningar på om jag förstod det rätt. Duktiga är dem! I slutet av maj blir det Umeå för blåsis och en stor orkester med massa ungdomar bland annat som ska spela ihop. Jag hoppas kunna åka dit och lyssna. Spännande.

 

Storkillarna var och körde skoter igår - 9 Maj och de körde upp på jonken och fotade. Härligt är det - även om jag snart börjar önska lite värme och grönska. En god vän sa igår - titta ut så ser ni flera nyanser av brunt. Jag håller med - längtar till lite grönt. Även om allergin kan lura bakom hörnet fast jag - precis som i fjol dricker tallbarrsvatten. Håll tummarna!

 

Annars så är allt okej, har haft tankarna hos en av mina fina vänner med familj de senaste dagarna som inte varit i nån trevlig situation, alla tankar och all kärlek som finns hoppas jag de känner mitt i all sorg och stök.

En sån situation när man inser att livet är kort, att vi så ofta säger - stanna upp och njut i morgon kan det vara försent. Så nu säger vi det igen. Ta vara på, älska, njut, lyssna, känn, må bra, och bara va.

 

 

 

 

Well dagarna kommer och dagarna går... som man sjunger i Roy och Roger...

Så är det och det viktiga är att stanna upp och känna - fy sjutton vad bra vi har det!

Utemellan är det så. Att man får tänka efter över hur bra vi faktiskt har det. Trots små- bekymmer och funderingar!

 

Måste berätta om storKillen som var ute på skoterturné förra helgen. Nu när det är så trist slaskigt och dåligt före anser jag att skotersäsongen är slut- men inte resten av familjen. Så storkillen åkte förra söndagen på skoterturné och skulle göra några "ärenden" i skogen. Typ saltsten och sånt ni vet.

Hade en kälke påkopplad på  skotern en stund men körde fast med den så den kopplades lös. Körde fast med skotern nån fler gång i "stöpan" som vi kallar detta snöslasksurvattutjarv som finns i skog och på sjöar den här årstiden. Och som man inte gärna kör fast i för då sitter man där - och det är en hel del jobb att ta sig lös. Om man klarar det själv, oftast behöver man hjälp på ett eller annat sätt, ett par armar till eller spännband eller nån annan bra lösning.

 

Så åter till storkillen som är en av de tjurigare sorten. Han gav sig inte skulle göra bort det han tänkt.

Så - körde han fast igen- riktigt fast. I stöpan som nådde honom till låren. Och lårens höjd på en som är 1,85 över marken - det är högt. Tänkt då en skoter som sitter fast i det. Den sitter fast. Sonen provade jobba lös den ett tag, men insåg att det inte skulle gå. Blöt blev han och då biter kylan fast i skinnet. Så vad göra? Storkillen hade inga tändstickor eller tändare och hade han haft det så hade det nog varit lika blött som skinnet och sursockarna i stövlarna. Så vad göra? Jag skulle nog satt mig ner och gråtit tills jag fick lov att börja promenera. Men icket storkillen. Han ville ha upp en eld för att kunna torka sig själv och kläderna.

Så han samlade lite torrkvistar, rev en par flikar från flanellskjortan som han doppade i bensinen, tog lös tändhatten med tändstiftet i, drog i startsnöret ett par gånger för att få gnista på skjortan och därigenom fick han eld på skjortan som han sen kunde tända på träpinnarna och göra upp en eld med hjälp av det.

Jag är som imponerad av driftigheten och tankeverksamheten.

Sånt kommer man långt på. Nu fick han bara sockarna torra och fick trots allt börja promenera tillbaks och fick så småningom hjälp och skjuts av lillebror med kompis. Allt löser sig till slut.

 

Nu ska jag återgå till arbetet! Sköt om er!