Pinsam okunskap

Tänk vad länge jag levt och inte fattat hur vissa saker faktiskt har betydelse....
som hur jag lever, gör, tänker, agerar och handlar...
Bildresultat för plastpåsar miljö
Bildresultat för plastpåsar miljö
 
Och inte är det lätt att veta vad som är rätt alla gånger....
 
 
 
Plastpåse eller inte?!?!?!?

Så få som möjligt tror jag - och jobbar jag på att försöka lära mig tänka ;-) 

koncentration

Måste jag träna på...blir så lätt distraherad...och det här är inte det roligaste alla gånger....forskningsöversikt och uppsatspm som som ska vara inlämnat den 14/1. Och det går sååååå trögt. 
Koncentration....fokus...

Paus i studierna...

Tar en paus i uppgiftsskrivandet och funderar över dessa tre...vänner?!...De tre aporna
 
Bildresultat för apor händer för ögon öron mun
 
Lite så här upplever jag så många människor hanterar det som diskuteras i världen nu...Klimatfrågan. 
Jag tänker att dem här aporna då symboliserar "Jag vill inte se, jag vill inte höra, jag vill inte säga något om klimatfrågan som kan motivera att jag måste förändra mitt sätt att vara, leva, agera, tänka, handla. OM jag inte ser, lyssnar och diskuterar så kan jag leva på som jag alltid gjort"
 
När jag växte upp så lärde vi oss att inte skräpa ner i naturen och vara försiktig med moder natur. Bland annat med hjälp av friluftsfrämjandet med Gösta Frohms Skogsmulle, Skräplisa och Laxe. Så småningom när vi blev lite äldre var det en fortsättning som hette Strövarna. Vi var ute i naturen och på olika lekfulla sätt reflekterade vi över vårt sätt att leva i samspel med naturen. Man skulle försöka inte skräpa ner, ta vara på vad naturen kunde ge i form av ätbara växter och bär. Man kunde få fantastiska naturupplevelser i samspel med naturen, skogen och djuren. Vi fick åka skidor, slalom, vandra i naturen, delta i jakt, plocka bär och vara delaktig i att odling av potatis och andra grönsaker. 
 
Jag tror för egen del att det här är så djupt rotat så det är det som hjälpt mig och format mig i min attityd till klimatfrågan som det ser ut idag. Jag vet att forskning kan svänga, jag vet att det hela tiden uppstår nya rön, ny forskning, nya innovationer som kan påverka vårt sätt att förhålla oss till världen. Jag säger inte att jag vet vad som är sant och inte sant.
 
Men jag vet att jag bor i en fantastisk miljö, med fin natur, med djur och skog nära. Med många möjligheter till fina upplevelser. Jag vill fortsätta göra det. Jag vill ta med min familj och mina vänner ut i skogen, ut i naturen och fortsätta uppleva det rena, det vackra det kalla, det blöta, det snöiga, det rena, det goda, jag vill kunna plocka bär, dricka vattnet, äta köttet och bada i sjön. 
 
Så om det finns minsta lilla möjlighet eller risk att mitt sätt att leva bekvämt, snabbt och enkelt påverkar framtiden och miljön till det negativa och kan jag då inte göra minsta lilla ansträngning att tänka annorlunda och göra minsta lilla insats för att MINSKA min påverkan så är jag ju en Lort!
En. Oansvarig. Lort. 
 
Vi vet alla att ingen vill stänga in sig i ett trångt utrymme och starta en bil om vi vill fortsätta leva?! Vi vet att avgaserna dödar. Det gör dem ju även om vi startar bilen utomhus- det sprids avgaser?!? 
Vi vet att vi använder mycket plast,många saker som inte går att återanvända, vi har fostrats in i ett slit och slängsamhälle. Vi köper, använder och slänger. Ofta. Alldeles för ofta. Om vi tänker efter så bör det ju bli på bekostnad av något? Ekonomi, material, råvaror, sopberg, miljö-till slut så tar det ju på miljön? Haven är fulla av plast, fiskarna dör, skogarna brinner, regn och skyfall, stormar, isar smälter, vi har inte vintrar som vi var vana vid att ha för bara - säg 15 år sen.  
Många av oss har skåp fulla med saker vi inte använder, garderober fulla med kläder som vi köpt utan att egentligen tänka efter om vi verkligen behöver dessa? Vi har många gånger ett sätt att leva som om morgondagen inte fanns? Eller?
 
Däremot så är jag inte så bra på det här - än. Jag gör så många gånger mycket som påverkar miljön mer än nödvändigt. Jag är fortfarande alldeles för okunnig och ibland väljer jag att göra saker som påverkar, andra gånger förstår jag helt enkelt inte hur saker fungerar och påverkar. Men jag vill lära mig! Och jag vill att min livsstil ska ha en så liten miljöpåverkan som möjligt och jag vill fortfarande göra roliga saker. Det här är konfliktfyllt även för mig! Mitt jobb, mitt levnadssätt, min konsumtion, min fritid, min vardag, mitt familjeliv. Allt påverkar så frågan är - hur gör jag val i vardagen som minskar min belastning på jorden så mycket som möjligt och samtidigt bevarar min livsstil så mycket som möjligt?! 
Jag vet inte riktigt hur man ska ställa om sin livsstil och vad jag är beredd att göra men jag försöker tänka, fundera, läsa, ta till mig, diskutera och prova på och faktiskt förändra. Och jag har gjort vissa val som ni får läsa om här, mest som förslag på vad och hur man kan tänka. Finns många bra sidor på facebook, instagram och många bra bloggar att läsa om man vill inspireras; 

Jag har en ny cykel för att kunna cykla året om, transportera matvaror och mig själv. Den var dyr ja - och ingen skulle ens andas om jag köpt mig en skoter. Jag prioriterade den här då jag vet att det förändrar min vardagliga miljöpåverkan, det ger mig frisk luft, motion (ja faktiskt - det är ingen moped - jag måste trampa!) och går ofta lika fort att ta sig som om jag skulle använda bilen. (Inom ett visst avstånd i samhället naturligtvis)
 
 
 
Jag väljer så gott det går ekologiska varor. Jag försöker verkligen att minska mitt matsvinn. Vi har hundar som äter rester och jag har börjat med inomhuskomposetering - Bokashi. Jag är nybörjare även där. 
 
Jag väljer att återanvända plastpåsar, både mindre påsar och stora påsar. Jag tar med mig när jag åker till affären. (Då jag inte glömt dem och måste köpa nya för att få med mig mina saker - jag är ju bara människa) Jag diskar ur dem som innehållit bröd, ost, "rena" varor. 
 
Jag har valt att dra ner på min konsumtion, jag handlar (tyvärr) fortfarande en del som är onödigt. Jag försöker dra ner och tänka efter om det verkligen är nödvändigt att konsumera. Och om det finns miljövänligare alternativ eller så...
 
Jag har valt att drastiskt dra ner på mitt flygande sen jag var med i TV-dokumentären. Under 2018 genomförde jag två resor med flyg. Aktiva val och bra resor. Under 2019 avser jag att försöka inte flyga alls! Vi planerar en tågsemester vilket ska bli väldigt spännande! 
 
Jag försöker dra ner på mitt bilande. Att samåka, att köra ecodriving, att inte ta bilen bara av bekvämlighet utan när det är nödvändigt. För så mig och så många med mig så är ju "Bilen" den stora boven i min miljöpåverkan om man tittar på de tester som man kan göra. Och det är svårt när vi bor där vi bor att påverka den posten. 
 
Vi har gjort ett aktivt val - både på vårt företag och i vårt hem - att använda oss av ursprungsmärkt och förnybar el. 
 
Huvudsaken att man inte funderar över vad andra gör eller inte - utan att man vänder blicken till sig själv och funderar över om det finns minsta lilla man kan göra för att eventuellt minska sin miljöpåverkan utifrån dem rön som finns idag, OM det är så att vårt levnadssätt faktiskt påverkar - och om det inte skulle vara så - så är det i alla fall andra saker som kan motivera, slit och släng, ekonomin, motion, sopberg, frisk luft, andra människors levnadsvillkor som påverkas av vårt sätt att välja, gemenskap och umgänge. Och kom ihåg - jag gör det jag kan när jag kan, precis som jag önskar att andra gör. 
 
Och till sist. De tre aporna. Enligt västerlandet som dem kom ifrån de här aporna så förknippas dem med mentala skygglappar (inte vilja se och erkänna missförhållanden/Faror "see no evil, hear no evil, speak no evil”)
 
Sanningen är att aporna härstammar från Japan där dem symboliserar en enkel och tidlös lärdom;
Vi måste vara försiktiga med vad vi säger vad vi hör och vad vi ser, Är det du ska säga verkligen sant? Är det du ska berätta av godo eller vänligt? Är det du ska berätta nödvändigt? 
 
Härligt om ni orkat läsa så här långt, ta till er av det ni vill och strunta i resten :-) 
Ha nu en härlig dag och gör det bästa av den! Ta hand om er! 
 

Dustbusted

Har ett längre tag brottats med min gode vän dammsugaren...Den är nödvändig inett hushåll med många hundar och jag gillar att ha det välsuget inhuset 😉 Den "gamla" dammsugaren r0kade ut för en olycka, kabeln blev avbiten av en hundvalp. (Valpen lever i all välmåga och är idag en ung fin tik på ett drygt år). Maken lagade och vi har arbetat bra ihop sen dess men helt plötsligt fick den inte ström nog...något hände...den ville inte samarbeta  längre . 

Jag fick låna sonens dammsugare som följde med huset de köpte. En bastant pjäs som jag gillade mycket...Men nu önskar sonen den i retur och jag, behövde en dammsugare. Efter vårens äventyr med SVT har jag ju fått en del tankeställare bland annat när det gäller det här med konsumtion. 
Jag försöker i alla fall. Tänka mig för. Jag ser ju och förstår ju att det inte går att leva som att jordens resurser är oändliga. Jag har ett bra liv där jag inte alltid behöver tänka mig för när det gäller att konsumera. Men jag har insett att jag måste lära mig massor när det handlar om miljön och konsumtionen är en av de delar jag kan och bör ta itu med. Så jag tränar på att tänka efter, Vad handlar jag? Varför? Behöver jag det verkligen? Hur påverkar det andra människor? Miljön? Om jag köper allt jag vill ha? Vilka villkor lever människorna under som tillverkar det jag konsumerar? Det finns en del att fundera över innan jag handlar.

Nu ska jag inte säga att jag alltid gör rätt men nu var det dax för en ny kompis. Så jag googlade, funderade, grunderade och våndades...
Till slut blev det en Electrolux som är tillverkad av återvunnen plast, går att återanvända plasten på nästan hela när den jobbat klart hos oss, är klassad med energiklass A+++ vilket jag förstått ska vara bra. Och testkörningen var med beröm godkänd! Tack till Audio Video för bra service!!! Så håller vi tummarna för ett långt och hållbart liv!!! 


Sen kan man fundera över all onödig plast i förpackningsväg...

Nu varvar vi ner efter säsongens första Alagsmatch med god middag! 
Ha en härlig kväll!




Sommaren...

Har funderat hela dagen på hur jag skulle kunna beskriva känslorna i kroppen nu. 
Månader av förberedelser, av uppsatser, födelsedagar, bal, studenter, examens, kurser, möten, träffar, samtal, jobb, mail, jobb, jobb och mera jobb. Överfull kalender, sena middagar och långa dagar.  Och alldeles för lite tid för familjen och hundarna. 
Och nu är det över. Nu kan sommaren börja, nu kan vi koppla av, luta oss tillbaks och tänka; Vi gjorde det igen! Och igen! Och igen! Och det blev faktiskt rätt okej ändå! Igen. Men det blir lite tomt nu tänker jag!

Så imponerad av hur så många människor tillsammans kan skapa kraft som gör att det händer häftiga saker. Människor som bidrar, som engagerar, som hugger in, tar ansvar, som fixar, ordnar och bara gör. 
Jag är tacksam att jag får bo i ett samhälle där den här kraften finns, där människor vill, hjälps åt och bara finns till! Tacksam över att jag fått träffa, lära känna, jobba för och med så många härliga, duktiga, hjälpsamma, fantasifulla, godhjärtade människor. Jag är tacksam över att ni finns och att era familjer lånar ut er :-) 
Jag önskar att ni alla kunde få guldmedaljen för väl utfört arbete, att ni alla kunde få den cred som ni verkligen förtjänar. Hjältar är ni! 
Jag är också tacksam över allt jag faktiskt får lära mig, för allt är inte plättlätt. Mycket går fel efter vägen, fel som ofta men inte alltid går att rätta till. Ibland får man faktiskt bara be om ursäkt och erkänna att det inte blev som man tänkt sig. Jag är bara människa. En människa som gör så gott jag kan och som är villig att lära om det är nåt jag inte kan. Nu ska jag varva ner de här sista jobbdagarna, luta mig tillbaks under min semester och fundera över framtiden och min plats i den :-) 
 

Majbrasa och vårtal!

I efterdyningarna av #storumanforever så diskuteras det och pratas massor. Och jag fick förfrågan om ett kul och annorlunda uppdrag - att vårtala på majbrasan i Stensele. 
Efter viss tvekan och misstanke om att jag var utsatt för ett prank - aprilskämt eller nåt - så antog jag utmaningen. 
 
Lite av mitt tal kommer här, och jag vill poängtera - jag är ingen talare och ingen skrivare - det kommer från hjärtat. Och jag har skrivit om och till ett antal gånger. Det känns som det finns massor att säga, men hur säger man saker på ett bra sätt...man bara säger...tror jag :-) 
 

Storuman Forever är en dokumentär som handlar om miljö, klimat, hållbarhet och utmaningar i det. Det visade sig att ingen av oss inblandade visste vad det skulle bli av det här projektet. Vi gick in i det som en tävling, gjorde klimatdeklarationen och för att hjälpa laget att vinna så skulle vi tävla i klimatsmarta aktiviteter för att minska våra fotspår. Vi hade ingen aning från den ena dagen till den andra vad som skulle hända. Det kunde vara väldigt påfrestande att inte veta när och vad jag förväntades delta i. Med filmkameror, mikrofoner, assistenter producenter och massa folk omkring oss. Vi skulle titta vid en kamera där, svara på frågor. Vi skulle testa matlagning med matsvinn, ecodriving, tävla i att sänka våra klimatfotspår. Lära oss om Bilen, Biffen, Börsen och Bostaden. Vi skulle snabbt sätta oss in i ämnen som vi kanske inte grubblat så mycket på tidigare och vi skulle lära oss om stora frågor på kort tid. Och vi fattade ibland - ingenting…det visade sig sen att det inte blev riktigt vad man tänkt sig. Vi hade svårt för att ställa om oss på bara ett par veckor. Men det blev diskussioner, funderingar, reaktioner och i det så sker utveckling. Och som Heidi sa nånstans. Bra saker tar tid.

För mig personligen så innebar den här resan att ett intresse väcktes. Utifrån min kärlek till min familj, min hembygd och den tillvaro jag lever i så insåg jag ganska snabbt att det här med klimat och miljötänk är viktigt för framtiden och för Storuman.

Jag vet ju egentligen att vi lever ett liv i överflöd där vi inte behöver bekymra oss om morgondagen. Vi har trygghet i form av bostad, mat och kläder. Vi har mobiltelefon, tv, dator kan ta oss dit vi behöver i bil, buss, tåg och flyg. Vi kastar saker när vi inte behöver dem längre och vi kan köpa nytt.

Jag har också insett att jag är rätt bekväm. Jag tar bilen dit jag ska, jag köper nytt när något gått sönder, jag funderar inte så mycket när jag handlar utan jag har rätt bra med möjlighet att köpa, köra, bo och leva ett enkelt liv. Det är kanske det som gör det svårt?!
Att bli medveten om vad som går att förändra och att sen förändra det är en utmaning men det behöver inte vara svårt. Jag tänker att JAG måste förändra MITT beteende för att det ska bli en förändring och jag kan göra skillnad. Även om inte Trump, Tomas Mörtsell, kungen eller alla andra - slutar flyga, eller ändrar sina vanor så kan det vara av betydelse vad jag gör här?! Jag menar - om inte jag gör nåt, varför ska nån annan göra nåt! Ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt, och om alla gör nåt blir det en stor kraft. Så vad jag och du och alla här gör - är viktigt!

Sen behöver man kanske inte vara så dedikerad som Björn och Heidi och jag kommer aldrig att komma dithän. Jag vill fortfarande göra roliga saker, bekväma saker, resa, köra skoter, shoppa. Men om vi gör små förändringar i taget och utvecklingen går framåt som den gör så kommer vi definitivt att kunna förändra våra klimattramp.

Så vad har jag då gjort fram till idag?

Jag har ändrat vårt elavtal så att vi bara ska köpa förnyelsebar energi, vilket jag VET inte fungerar i verkliga livet men jag visar leverantören att jag tycker frågan är viktig. Jag har börjat att cykla och promenera - inte bilen under halvmilen - så ofta det går. Tidigare tog jag ALLTID bilen. Oavsett. Jag har valt att åka kollektivt i större utsträckning. När jag kan. Jag har valt att tänka mig för när jag konsumerar. Jag övar mig på att inte kasta mat bara för att det ser lite tråkigt ut.

Vi log lite åt mormor när vi var yngre - men jag har nu lärt mig, att mormor var klok och ekonomisk när hon sparade paketpapper och paketsnören som hon återanvände, stoppade strumporna, tog reda på bär, bakade bröd, odlade grönsaker och lagade kläder. Det var inte bara sparsamt i börsen, utan hon sparade på resurser. Jordens resurser, för vet ni - vi förbrukar jordens resurser som om vi hade 4 jordklot. Det tycker jag är skrämmande.

Jag vill att mina barn och så småningom barnbarn så småningom ska få uppleva mitt Storuman även i framtiden. Jag vet att det blir varmare på jordklotet, men ingen vet hur fort det går. Det sägs att inom ett antal år så har vi samma klimat som Stockholm vilket inte känns bra. Jag vill att vi ska ha kvar den femte årstiden, den tid vi nu är på väg att lämna - vårvintern - en av anledningarna till att jag älskar att bo där jag bor. Jag vill att de blommor, bär och växter, den flora och fauna som vi har här ska fortsätta finnas.

Många av oss - däribland jag - har varit väldigt fundersamma, nervösa och oroade över vad det skulle bli av TV-dokumentären hur vi skulle framställas, Storuman, samhället, orten, människorna - glesbygden.Och med facit i hand kan jag säga att jag är stolt och tacksam över att jag fick förmånen att vara med och delta i det här projektet! Jag tyckte det blev rätt bra resultat - till slut!

Björn och Heidi har ett otroligt engagemang i den här frågan och i vår hembygd.

 
Ungefär så lät det. 
 
Jag hoppas jag kunde förmedla någon sorts pepp till att börja med lite klimattänk. Det behövs - är jag övertygad om! 

Sista avsnittet och första stegen

 
 
 
Ikväll är det dax för sista avsnittet...hur ska det gå nu då undrar kanske många?
 
Ja det får vi se. Vad jag kan säga är att det här är en fortsatt resa på det jag började på för många år sen. Att lära mig nya saker...
Jag tycker det är viktiga frågor som kommer upp om klimat, hållbarhet, konsumtion, miljö, omvärld, jag tycker det är ett enormt viktigt ämne. Hur tar vi vara på den värld vi lever i, den miljö vi lever i, det samhälle vi bor i - så att det kommer att finnas kvar efter oss, efter våra barn -  för våra barnbarn och kommande generationer. Hur ser vi till att den fantastiska miljö vi har omkring oss fortsätter vara fantastisk. 
Lite av det jag tänkt på många gånger under den här senaste resans lopp och som kommit fram i de diskussioner som förs och förts omkring mig i samband med #storumanforever kommer jag att resonera om här framöver - här är en av reflektionerna; 
 
Jag önskar att alla människor som ser programmet och hör om det vi gör, på olika sätt fokuserar och reflekterar på sig själv och sitt, Om alla människor kanske reflekterar över sin egen sits, sina egna val, sitt eget liv och var man står till att börja med utan att fokusera på någon annan vore det underbart! Gör gärna klimatdeklarationen! 
Den är inte hundra procent säker, men den är en klar riktningsvisare på hur din klimatpåverkan på miljön ser ut om du kan svara på de frågor som ställs där! 
Det är absolut första och lättaste steget! 

Sen handlar det om att utifrån det man ser - fundera över vad man kan göra. Ingen annan kan göra det åt dig, det är bara du som kan göra dina egna förändringar och här kommer det som är svårt. Att utifrån sina reflektioner faktiskt göra en förändring. Sen gör man det man tror på och kan göra själv, utifrån sina förutsättningar. Tror man inte på elbil i dagsläget, man tycker att batteritillverkningen är skit, eller man har läst forskning som säger att... eller anser man sig inte ha råd med en elcykel i dagsläget - för vad faaaan det är väl bara att trampa en vanlig cykel.... eller...... då kanske man kan fundera över en extra promenad, en vanlig cykel, sin egen konsumtion, sina egna matvanor ... INTE vad någon annan gör eller inte gör. 
 
 
 
Om du själv bidrar så blir Storuman Nice - Storuman Forever, och om du inte i dagsläget bidrar till ett trevligare samhälle - så fundera över varför du inte bidrar och på vilket sätt det skulle kunna bli bättre? Det tycker jag är en bra inställning!  
 
Och vet ni vad...man kan lära sig nya saker varje dag - och ju mer man lär sig - ju mer så ser man hur lite man vet egentligen... 
 
Storuman är Nice - Storuman Forever 
 

Två år senare...

...och livet har rusat på. Massor har hänt och massor händer. Det är livet. 
 
Just nu är det #Storumanforever som pågår - i tv. En tv-dokumentär som spelats in av produktionsbolaget Sto-Cph och just nu sänds i SVT.
 
Jag har varit med i en lång del av  den process som inneburit massor med nya upplevelser för oss som fått förmånen att vara involverad. Ett års förberedelser där vi varit med i diskussioner men inte fått riktigt klart för oss vad det handlade om, en sommar med massor med tid med nya bekantskaper, med nya upplevelser, nya erfarenheter och massor med saker att tänka på... 
 
Jag säger förmånen för jag tycker att det är det. Dokumentärserien handlar om Björn Ferry och Heidi Anderssons väg mot att bli fossilfria år 2025. De två vill få med sig fler från sin hembygd för att de inser att det är svårt att genomföra alla förändringar som egentligen krävs - själva. I programmet så är det 8   
 
Bildresultat för storuman forever
 
 
Storumanbor som ska försöka att bli mer miljömedvetna, klimatsmarta och leva mer hållbart. Jag är en av de 8 personerna som fått förmånen att lära mig mer och att utifrån de kunskaper jag förvärvar möjligen förändra och utveckla mitt sätt att vara och leva - så jag lever mer hållbart. Hållbarhet gillar jag. Det är ekonomiskt försvarbart. Hälsomässigt försvarbart. Och sist men inte minst i det här sammanhanget miljömässigt försvarbart. 
 
Men är det försvarbart att göra en sån här förändring inför hela Sverige på sin hemmaplan? Kan man bli profet i sin egen hembygt? Kan Storuman som samhälle lära sig något av det vi i programmet får vara med om? Och kan andra än Storumanbor lära sig något av den resa vi gjort i programmet? Ja det är den stora frågan. 
 
Och frågor får vi...jag... massor av. Och åsikter. Bra! Att diskussioner förs. Det är förutsättningen för att förändringar kan ske. Och en del av funderingarna och frågorna kanske jag kommer att försöka resonera om här. Därför är jag tillbaks. Kanske tillfälligt, kanske inte. Men jag känner själv att jag kanske måste få lufta lite av det som händer omkring mig just nu. Så det kanske blir här och det kanske blir när vi möts. Vem vet. 

härliga utedagar carpe diem

Ja ibland behövs dem. Stunderna som fångar dagen. När man njuter hela vägen till rastplatsen där elden görs upp på torrtalll. När man får blåsa lite på elden för att den ska få fart. När man hinner prata med varann om vardagliga saker. Att få njuta solen, nysnö, kyla och värme i samma stund. För att efter grillad macka åka hem, ta tag i rapportskrivning, städning och bakning mellan hockeytittandet. För nån fyller dubbla 25 på tisdag. Och på torsdag drar delar av familjen till sydligare breddgrader.... 
Livet. 

7 juli 2015

Så litet, så obetydligt, en dag som den här...
Dagen när man inte förstår, inte vill förstå och inte har förmågan att inse...
Hjärtat gör ont, hjärnan fungerar inte, alla tankar och all kraft går åt för att... tänka och fundera, försöka förstå och inse. Försöka fungera...
Mellankillen fyller 16 idag, och vi har försökt fira honom. Så gott vi kunnat, för hans skull.
Jag hade tänkt summera, våren, sommaren, skolor, studenter, avslutningar, kalas, födelsedagar...
Det får jag göra en annan dag... idag får jag försöka fungera. Och finnas till.
Förstå.
Det som inte går att förstå. Alla tankar, all värme, all kärlek till alla er som behöver.
Kramar i massor.
Jag - har inga ord.
 
 
 
 
 

sommar

Härliga sommar9

mer examen och födelsedag


Bal, studenten och examen


Bältros I ögat

Är inte alls skönt. Det sitter på hela vänstra sidan av huvudet. Ont, ömt och svullet. 

månader, dagar, timmar

Ja - så är den här igen - den fantastiska våren. Hoppades den skulle stanna ett tag, men det verkar som den rusar på och vill komma fram till sommar så fort som möjligt.
Första grillningen i helgen, utemöblerna framme, skotern... ja den är på väg bort.
Har haft en kalashelg i alla fall. After work med fina mysig goa brudar i fredags. Satt så länge så frukosten blev framdukad innan vi drog hemöver. Varit ute med dottern och en av de finaste vännerna på fika/fiske/utetur, ingen fisk, knaggligt med sol men fika och ute var vi. Skön dag. Idag har jag försökt läsa, skriva, knåpa. Och samtidigt fånga lite solljus på min bleka nuna. Värme, flugor, sol, Skola, rapport, jobb. Allt flyter på. Jobbar halvtid på  macken, halvtid just nu på annat ställe samt pluggar halvtid.
Ungarna lever livet, spanar på bäver, cyklar, njuter av våren, solen, väntar på jakttider, lov, sommarjobb.
Tänk att tiden rusar på - gäller att njuta av livet, fånga dagen, göra roliga saker, viktiga saker, bra saker. Gäller att fatta kloka beslut, leva efter sina egna viktiga ambitioner, attityder och värderingar.
Jag är glad, att jag har börjat välja. Välja vad jag vill göra och med vem, hur och när. Det gör livet så mycket roligare, skapar så mycket mer efter vägen. Möten, ögonblick, minnen, värme, insikter, infall, drömmar.
Just nu har vi nedräkning dottern och jag efter ett sånt möte, minne, ögonblick fånga-dagen-chans.
Vi ska till London. Med vänner, ska bli så spännande. Vi räknar - om tio dagar drar vi.
Mme Tussauds, dubbeldeckare, shopping, Big Ben, afternoontea, publunch, fish&chips och mycket mycket mer. I dagarna tre.
Resa - en del av livet!
 
 

RSS 2.0