ludvigssons

Sitter vid mitt köksbord med en valp vid mina fötter. En långbent långörad stortassad jämthundsvalp med slängig kropp och gnällig röst vid namn Hero. Storkillen har äntligen efter lång väntan fått hem sin nya jaktkompis. Förhoppningsvis ska vi få berätta och höra jakthistorier i timvis där "långben" är involverad. Han kom i måndags och håller på att försöka finna sig tillrätta i "storfamiljen" Ludvigsson. (Fem personer och - nu sex hundar...)

 

Kan säga att det känns rätt bra att ha något att skylla på så jag verkligen tar mig hem och pluggar för nu känner jag mig lite lätt stressad över mitt universitetslärande. Men det brukar gå bra. Den här gången är det ett intressantare ämne än det förra, som var Ekonomistyrning med personalekonomi. Den här gången är det Arbetspsykologi. Hur intressant som helst. Och jag gillar lärarens ord, Det finns ingen sanning, allt är sant. Sen hade hon ett till - Stackars dig som vet så lite, så att du tror att du vet så mycket!

Var ner till Växjö förra helgen som var, trevligt som vanligt. Umgänge, föreläsningar och lärande i massor. Lång resa dit och lång resa hem. Men så länge det ger mig något fortsätter jag. Familjen hade tillbringat massor med tid på skotrarna, så mycket tid att det är minst tre som måste lagas om jag förstod det rätt.
Detta även fast storKillen har foten i gips efter en bruten fotled. Han gick på foten en vecka efter den 18/1 då han spelade hockeymatch och dråsade in i sargen med fötterna före, tills vi tyckte att vi kanske måste kolla eftersom den inte slutade smärta vid belastning. Han röntgades en måndag och hade på söndagen kört skoter och traskat i skogen, fotleden var av och han hade haft tur som inte vrickade till den och fick en "splitterfraktur"? tror jag det heter. Ja ja - hög smärttröskel har sonen i alla fall...

Ikväll blir det musikal med lokal anknytning, StorNila. Väldigt spännande ska det bli - speciellt då lilla Kärlekstjejen är med i orkestern. Vilka äventyr de får vara med om. Jag är full av beundran och tycker de gör det suveränt bra alla som är involverade.

 

Annars så går vi och vänter lite, världen är hård, livet är tufft, människor är - ibland respektlösa kanske man kan säga. Ibland tänker man sig nog inte för - hur det kan bli i slutändan. Jag vet inte vad jag ska tycka egentligen om allt, men bland annat att det blir komplikationer när man inte kan kommunicera i nån ordning. Och se till att motparten förstår vad man menar när man säger det. Sen är det ibland upp till var och en att välja hur man vill ha det. Och det är inte det lättaste att förstå alla gånger. Speciellt inte när man är relativt ung.

Men jag hoppas allt löser sig och att vi kan gå vidare med en erfarenhet till i bagaget. Och att resultatet blir - bra?!

 

Nu fortsätter pluggandet!