ludvigssons

Har funderat hela dagen på hur jag skulle kunna beskriva känslorna i kroppen nu. 
Månader av förberedelser, av uppsatser, födelsedagar, bal, studenter, examens, kurser, möten, träffar, samtal, jobb, mail, jobb, jobb och mera jobb. Överfull kalender, sena middagar och långa dagar.  Och alldeles för lite tid för familjen och hundarna. 

Och nu är det över. Nu kan sommaren börja, nu kan vi koppla av, luta oss tillbaks och tänka; Vi gjorde det igen! Och igen! Och igen! Och det blev faktiskt rätt okej ändå! Igen. Men det blir lite tomt nu tänker jag!

Så imponerad av hur så många människor tillsammans kan skapa kraft som gör att det händer häftiga saker. Människor som bidrar, som engagerar, som hugger in, tar ansvar, som fixar, ordnar och bara gör. 
Jag är tacksam att jag får bo i ett samhälle där den här kraften finns, där människor vill, hjälps åt och bara finns till! Tacksam över att jag fått träffa, lära känna, jobba för och med så många härliga, duktiga, hjälpsamma, fantasifulla, godhjärtade människor. Jag är tacksam över att ni finns och att era familjer lånar ut er :-) 
Jag önskar att ni alla kunde få guldmedaljen för väl utfört arbete, att ni alla kunde få den cred som ni verkligen förtjänar. Hjältar är ni! 

Jag är också tacksam över allt jag faktiskt får lära mig, för allt är inte plättlätt. Mycket går fel efter vägen, fel som ofta men inte alltid går att rätta till. Ibland får man faktiskt bara be om ursäkt och erkänna att det inte blev som man tänkt sig. Jag är bara människa. En människa som gör så gott jag kan och som är villig att lära om det är nåt jag inte kan. Nu ska jag varva ner de här sista jobbdagarna, luta mig tillbaks under min semester och fundera över framtiden och min plats i den :-)