ludvigssons

...och livet har rusat på. Massor har hänt och massor händer. Det är livet. 

 

Just nu är det #Storumanforever som pågår - i tv. En tv-dokumentär som spelats in av produktionsbolaget Sto-Cph och just nu sänds i SVT.

 

Jag har varit med i en lång del av  den process som inneburit massor med nya upplevelser för oss som fått förmånen att vara involverad. Ett års förberedelser där vi varit med i diskussioner men inte fått riktigt klart för oss vad det handlade om, en sommar med massor med tid med nya bekantskaper, med nya upplevelser, nya erfarenheter och massor med saker att tänka på... 

 

Jag säger förmånen för jag tycker att det är det. Dokumentärserien handlar om Björn Ferry och Heidi Anderssons väg mot att bli fossilfria år 2025. De två vill få med sig fler från sin hembygd för att de inser att det är svårt att genomföra alla förändringar som egentligen krävs - själva. I programmet så är det 8   

 

 

 

Storumanbor som ska försöka att bli mer miljömedvetna, klimatsmarta och leva mer hållbart. Jag är en av de 8 personerna som fått förmånen att lära mig mer och att utifrån de kunskaper jag förvärvar möjligen förändra och utveckla mitt sätt att vara och leva - så jag lever mer hållbart. Hållbarhet gillar jag. Det är ekonomiskt försvarbart. Hälsomässigt försvarbart. Och sist men inte minst i det här sammanhanget miljömässigt försvarbart. 

 

Men är det försvarbart att göra en sån här förändring inför hela Sverige på sin hemmaplan? Kan man bli profet i sin egen hembygt? Kan Storuman som samhälle lära sig något av det vi i programmet får vara med om? Och kan andra än Storumanbor lära sig något av den resa vi gjort i programmet? Ja det är den stora frågan. 

 

Och frågor får vi...jag... massor av. Och åsikter. Bra! Att diskussioner förs. Det är förutsättningen för att förändringar kan ske. Och en del av funderingarna och frågorna kanske jag kommer att försöka resonera om här. Därför är jag tillbaks. Kanske tillfälligt, kanske inte. Men jag känner själv att jag kanske måste få lufta lite av det som händer omkring mig just nu. Så det kanske blir här och det kanske blir när vi möts. Vem vet.