7 juli 2015

Så litet, så obetydligt, en dag som den här...
Dagen när man inte förstår, inte vill förstå och inte har förmågan att inse...
Hjärtat gör ont, hjärnan fungerar inte, alla tankar och all kraft går åt för att... tänka och fundera, försöka förstå och inse. Försöka fungera...
Mellankillen fyller 16 idag, och vi har försökt fira honom. Så gott vi kunnat, för hans skull.
Jag hade tänkt summera, våren, sommaren, skolor, studenter, avslutningar, kalas, födelsedagar...
Det får jag göra en annan dag... idag får jag försöka fungera. Och finnas till.
Förstå.
Det som inte går att förstå. Alla tankar, all värme, all kärlek till alla er som behöver.
Kramar i massor.
Jag - har inga ord.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0