ludvigssons

Ibland bara känns det som man kokar över. Ikväll var planen gymet och spinning kl 19. Liten kärlek och jag skulle först se klart en film som vi börjat på tidigare. Vi hade myst ner oss i sängen framför tvn och stängt dörren medans killarna skulle stöka bort middagen klart och åka iväg. Ingen kom ihåg att vi har en "liten" jämthundsvalp på sisådär fem månader. Nu klarar han sig rätt bra själv, men när kl var 18.35 så bestämde vi oss för att rappa oss och åka iväg. Det var bara det att när de två andra småhundarna kom in så blev valpen så lycklig så han kissade på sig... på typ HELA nedervåningen... Det var bara att rappa sig och torka och skura hela golvet. Sur blev jag på ägaren (storkillen) som glömt bort sin blivande jaktkompis.Då var det rätt skönt att trampa hårt en stund.  En lisa för själen att göra av med lite argt.

Lilla kärleken drog iväg till vännen min som igår hämtade hem en liten halvsyster till Sixa. Jag fick följa,  så nu får vi kompisvalpgosa lite!!! Härligt!!!

 

Resten av kvällen har tillägnats bakning för i morgon är det dax för vinlotter här hemma, najs!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

o

 

Jag fixade den! Tentan som jag gruvat för i hur länge som helst känns det som. Som hängt över mig så jag har inte kopplat bort den många kvällar. Men jag har gjort den och jag fixade den. Då är det bara den rapporten på trettio sidor kvar. Trettio sidor förutom källförteckning, inledning, syfte, metod, bilagor o.s.v.

Men det ska jag väl fixa om jag fixat allt hittills. Två vg och ett g så här långt. Känner mig mer än nöjd. (Självskryt jag vet - men om ni kunde se hur jag klappar mig själv på axeln så skulle ni se min - lite förvånade glädje över att jag faktiskt kan???!!!) Om jag nu kunde få stöka bort rapportskrivningen inom en snar framtid så skulle jag kunna ta sommarledigt från studierna och koncentrera mig mer på allt annat - jobbet (där är jag hur som rätt koncentrerad oftast men - skönt om man bara kan fokusera på det ;-) ), skitungarna här hemma ;-) djuren, huset och allt annat som jag vill göra.

 

På måndag ska jag i alla fall få åka på äventyr. Därför sitter jag på jobbet just nu och stökar undan måstegöra. Äventyret ska bli som spännande tycker jag. Med en god vän. Jag tror jag längtar lika mycket som goda vännen :-D Ska ta med mig en liten kompis också. WWWiiiiiiiiii!!!!!!!!!!!!

 

Liten kärlek är i Tärnaby och spelar med blåsorkestern, Stor-Nila ska de genomföra tre föreställningar på om jag förstod det rätt. Duktiga är dem! I slutet av maj blir det Umeå för blåsis och en stor orkester med massa ungdomar bland annat som ska spela ihop. Jag hoppas kunna åka dit och lyssna. Spännande.

 

Storkillarna var och körde skoter igår - 9 Maj och de körde upp på jonken och fotade. Härligt är det - även om jag snart börjar önska lite värme och grönska. En god vän sa igår - titta ut så ser ni flera nyanser av brunt. Jag håller med - längtar till lite grönt. Även om allergin kan lura bakom hörnet fast jag - precis som i fjol dricker tallbarrsvatten. Håll tummarna!

 

Annars så är allt okej, har haft tankarna hos en av mina fina vänner med familj de senaste dagarna som inte varit i nån trevlig situation, alla tankar och all kärlek som finns hoppas jag de känner mitt i all sorg och stök.

En sån situation när man inser att livet är kort, att vi så ofta säger - stanna upp och njut i morgon kan det vara försent. Så nu säger vi det igen. Ta vara på, älska, njut, lyssna, känn, må bra, och bara va.

 

 

 

 

Well dagarna kommer och dagarna går... som man sjunger i Roy och Roger...

Så är det och det viktiga är att stanna upp och känna - fy sjutton vad bra vi har det!

Utemellan är det så. Att man får tänka efter över hur bra vi faktiskt har det. Trots små- bekymmer och funderingar!

 

Måste berätta om storKillen som var ute på skoterturné förra helgen. Nu när det är så trist slaskigt och dåligt före anser jag att skotersäsongen är slut- men inte resten av familjen. Så storkillen åkte förra söndagen på skoterturné och skulle göra några "ärenden" i skogen. Typ saltsten och sånt ni vet.

Hade en kälke påkopplad på  skotern en stund men körde fast med den så den kopplades lös. Körde fast med skotern nån fler gång i "stöpan" som vi kallar detta snöslasksurvattutjarv som finns i skog och på sjöar den här årstiden. Och som man inte gärna kör fast i för då sitter man där - och det är en hel del jobb att ta sig lös. Om man klarar det själv, oftast behöver man hjälp på ett eller annat sätt, ett par armar till eller spännband eller nån annan bra lösning.

 

Så åter till storkillen som är en av de tjurigare sorten. Han gav sig inte skulle göra bort det han tänkt.

Så - körde han fast igen- riktigt fast. I stöpan som nådde honom till låren. Och lårens höjd på en som är 1,85 över marken - det är högt. Tänkt då en skoter som sitter fast i det. Den sitter fast. Sonen provade jobba lös den ett tag, men insåg att det inte skulle gå. Blöt blev han och då biter kylan fast i skinnet. Så vad göra? Storkillen hade inga tändstickor eller tändare och hade han haft det så hade det nog varit lika blött som skinnet och sursockarna i stövlarna. Så vad göra? Jag skulle nog satt mig ner och gråtit tills jag fick lov att börja promenera. Men icket storkillen. Han ville ha upp en eld för att kunna torka sig själv och kläderna.

Så han samlade lite torrkvistar, rev en par flikar från flanellskjortan som han doppade i bensinen, tog lös tändhatten med tändstiftet i, drog i startsnöret ett par gånger för att få gnista på skjortan och därigenom fick han eld på skjortan som han sen kunde tända på träpinnarna och göra upp en eld med hjälp av det.

Jag är som imponerad av driftigheten och tankeverksamheten.

Sånt kommer man långt på. Nu fick han bara sockarna torra och fick trots allt börja promenera tillbaks och fick så småningom hjälp och skjuts av lillebror med kompis. Allt löser sig till slut.

 

Nu ska jag återgå till arbetet! Sköt om er!