ludvigssons

Ser fram mot helgen, eller inte. Jag har som blandade känslor. Konstigt nog så sitter det i kroppen. I Hjärnbarken. Minnen, som poppar upp ett år senare. Och ja - jag är glad, samtidigt som jag är så fruktansvärt ledsen och bara känner för att gråta utemellanåt.

Så här är det. Livet går vidare och vi lär oss leva med och utan och med igen.

 

Killarna ska mötas i första matchen i swampsoccern i morgon. Kl 16. Undrar vem jag ska heja på? De som tog hem guldet i fjol eller de som hade som målsättning att sätta sitt första mål?! Jag hejar ju på båda förstås. Så gott det går. Lite sympati och en önskan om ett mål för det yngre laget.

 

Ledighet väntar nästa vecka och en färd med husvagnen om allt går som vi tänkt. Det återstår att se. Killarna blir hemma till att börja med, sen får vi se om mellankillen kommer till oss. Hoppas det.

 

Väntar på besked dessutom, inget är som väntans tider. Om det är meningen blir det så, annars så löser det sig ändå. Men jag kan inte låta bli att hoppas litegrann i alla fall?! Som sagt blandade känslor.

 

Väntans tider, ska jag säga, en vän var lycklig idag då hennes vän fått tvillingar. Häftigt!

Häftigt också med nya storumanbor. Skoj! Kanonbra tror jag det blir. Släkten är värst ;-)

 

Lilla K har börjat virka amigirumis?! Tror jag det heter. Duktig liten kicka har jag!

 

Tjing sving päronpling!