ludvigssons

Jag älskar livet, jag älskar min man, jag älskar mina barn som livet självt!

Härliga dagar ute med familj och vänner, slalombacken, skotern, elden, chokladen. Mmmmm jag älskar ...

Härliga ungar har jag som också älskar härliga dagar ( och sin mamma, pappa, syskon och livet självt ;-) Fast de uttrycker sig inte alltid i dem termerna ;-) ) I alla fall har vi haft en helhärlig helg med massor med skoter, fiske, friskluft, sol, snö-lapphandskar. Nu laddar vi för en minst lika härlig påskhelg.

 

Har varit och hälsat på fina släktingarna på pappsens sida ikväll. Så mysigt att fika, surra och prata en stund. Man glömmer tiden när man får en sån stund. Pappsens faster berättade minnen om min pappa som växte upp i stort sett hos sin farmor och farfar eftersom min farfar hade TBC och min farmor fick jobba. Och som vi sa - det fanns inget dagis på den tiden. Så han bodde hos sin farmor som det finns en hel del att berätta om. Men just i det här fallet, den här berättelsen så ville inte Emy-Kristina lämna min pappa själv- hon ville ha uppsikt så han sov i köket i en spjälsäng. När han skulle sova la hon en vedklabb under ett av benen på sängen, vaggade den och läste August och Lotta för honom. När han då ville gå i säng så - bad han om "veklabben, August och Lotta".

Han skulle också sjunga en julvisa för sin faster som har ett dubbelnamn men han sa "faster Anna" till henne. Så julvisan han sjöng far "HosfasterAnna Davidsson" (Hosianna Davids Son) Min söte lille pappa med lockigt hår och lite småkrallig.
Sen berättades om färden till fäboden. Man kunde cykla tills det var ca 2 km kvar till fäboden då fick man gå efter en kostig. Min lille pappa som inte var så gammal fick åka med sin farmor i barnsadel på cykeln, när de kom och skulle gå efter stigen så kämpade han väl på sådär som barn gör men eftersom han var lite krallig blev han fort trött. Hans farmor Emy-Kristina hade uppmuntrat honom och peppat honom sådär "Men nu var du duktig Ronny som tog dig över den där tuvan, det där gjorde du bra!" Då hade min lille söte pappa sagt "För dig fammo kan jag gå ända till helvitte"

Jag måste skriva ner detta medans jag minns så mina barn har en chans att veta och minnas. Jag vet ju en del vad han berättat, han älskade sin farmor och J-O Johan Oskar Hedström. Där han fick tillbringa en stor del av sin barndom. Han berättade mycket gott om dem och om sina fastrar som också bodde hemma och hjälpte till att ta hand om honom.
Tänker att det kan vara gott att veta hur man levde förr, hur det var då - innan tv, telefon, dator. Även fast jag är rätt säker på att det är svårt att föreställa sig hur det egentligen var.

Nu ska jag läsa igenom min Engelska för i morgonbitti är det lektion. Och på onsdag är det matte- sen är det påsklov - från just det. Lördag d 6 ska jag skriva nationella - håll tummarna!