ludvigssons

Man.orkar.inte.ta.skit.hur.länge.som.helst.

 

Jag är rätt mör i min halsgrop där nu hjärtat vilat ett längre tag. Jag har varit rädd, ledsen, arg och besviken.  Hjärtat i halsgropen och förberett mig på att det kommer att förändras. Men det kan ha gått vägen. Men som sagt, jag har träningsvärk i halsgropen och ont där hjärtat brukar sitta i vanliga fall, efter att det nu varit ur läge och i kraftig obalans ett längre tag.

Trodde jag hade saker och ting med livet som mig under kontroll men - se det kan ändras fortare än man tror. Och. Det är inte över än. Men det kan bli okej ett tag.

Som nån klok författare sa i en bok jag lyssnar på när jag går mina promenader just nu - kom ihåg att det krävs en till synes hopplös situation, för att ett under ska kunna ske. Och. Så är det kanske.

 

Jag tar en sak i taget, en dag i taget, ett andetag i taget. Och jag fixar det. Som jag brukar. Jag vet det, jag måste bara låta mig falla ett tag, vila lite i mossan som jag ramlat på för att sen resa mig och borsta av mina knän och gå vidare, en erfarenhet rikare, en kunskap rikare. Och så vet jag att den där vägen, den där roten och den stenen, är inget att lita på, de får jag akta mig för att snubbla på. Och man blir trött av att falla mycket när man går en kortare bit. Men som sagt. Jag reser mig. Jag känner det redan.

 

Jag har skickat in kompletteringar till mina ansökta program på högskolan. Ska jag gå eller inte? Ja det får vi se, men just nu känns det som jag gärna går.

Nåt i alla fall.

Just nu känns det också bra att ha ett roligt arbete med roliga arbetskompisar, goda vänner, mina hundar och framförallt min familj som jag kan vila mig i att få vara med.

Samt ett roligt projekt med vårt utegym som förhoppningsvis är igång nästa sommar.

 

Nu- ska jag jobba! Ha en fantastisk dag alla fina människor!