Hej hjärnskakning... eller nåt

Jag blir då tyvärr ingen isprinsessa. Inte för att jag trodde det men jag kunde väl ha provat. Att åka skridskor har aldrig varit min starka sida - inte alls. Jag höll uppe sargen när vi gick skolan och hade idrott, kunde inte släppa den om den skulle ramlat, kunde ju blivit fula märken( och jag kunde ju gjort mig illa - jag var livrädd). Men nu när mina barn har åkt skridskor har jag följt med och lärt mig släppa sargen. Kan åka, åker ganska fort till och med. Men är ruskigt dålig på att bromsa. Jag är ríktigt avis på de som gör stoppsladd. Det kan inte jag.

Igår var första gången för i år som jag skulle åka skridskor - och jag kom sist så jag fick ta den blå gamla dåliga hjälmen. Men jag brukar ju aldrig ramla jag kan ju åka nu. Fort till och med.
Så jag åkte. Ont i fötterna på en gång precis som man ska få. Jag lånade en klubba och slog pucken imål. Till och med. Det var ingen målvakt ivägen så det gick ju bättre då.

Sen skulle maken ha klubban så jag tänkte ta ett varv runt min gamla trotjänare sargen. Tänkte att jag kan ju åka och bevisa för sargen att jag åker riktigt bra nu. Tänkte till och med visa att jag kan bromsa - men med plogbroms. Så jag bromsade. Hårt. Tills skridskorna vibrerade. Och jag fick som inte stopp på dem. Så jag vibrerade rätt i isen. Men huvudet först. Eller var det kanske rumpan och sen huvudet.
I alla fall så slog skallen i isen rätt hårt. Tror jag för när jag tittade upp var det alldeles mjölkvitt dimmigt. Jag hörde hur maken och mellanKillen frågade hur det gick. Och det var ju så dimmigt när jag tittade upp så jag såg de nästan inte. Och när jag skulle svara så var tungan alldeles  för stor i munnen. Jag hade ju absolut ingen styrsel på den. Så mellanKillen demonstrerade flera gånger i går kväll hur jag lät när jag sluddrade fram " Det är ju alldeledsddsdsdsds dimmiiiiittttttt" Maken undrade vad jag sa så jag upprepade sluddrandet.
Sen fick de dra mig till båset och jag kröp in på alla fyra och drog mig upp på bänken där jag satt tills jag såg hur saker och ting klarnade. Rätt okej.
Jag hoppas att ingen satt och såg på webcamen just då. Men det skulle inte förvåna mig.

Jag låg resten av dagen i sängen. När jag väl tog mig hem. Sen blev det middag hos mor. Fantastiskt god middag. Men jag låg mest ner. Åt och la mig, åt igen och la mig. När vi kom hem så la jag mig igen. En rejäl huvudvärk och ont i kroppen.
Har fortfarande riktigt ont i huvudet och fram på halsen. Och lite överallt.

Idag är det match på ladan. Jag hoppas ingen ramlar i hålet som säkert uppstod på isen... där mitt huvud och rumpan föll.


Kommentarer
Postat av: Hanna

Anna du måste vara rädd om dig!! Kramen

2012-01-07 @ 12:37:04
URL: http://tvillingensandberg.blogg.se/
Postat av: Stannapanna

Tack Hanna det ska jag ! Det blir bättre ! SKa höra av m t dig i veckan :-)

2012-01-08 @ 21:25:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0