ludvigssons

Jag är en stor kicka - många år fyllda. Länge sen jag var liten och oförstörd, mycket har hunnit hända sen dess, många åar som flutit under broarna. Eller vad det nu heter. Men likförblånat. Likafullt. Vad som än händer. Hur jag än gör. Så är det så konstigt vilken saknad jag kan känna. Efter min pappa. Som jag älskade högt och mycket - men som jag ändå - så här i efterhand - kan fundera över vissa saker som han sa och gjorde. Men det är nog så tror jag många gånger. Jag har sett det senare. Att flickor håller sina fäder högt högt högt. Det är deras ord som gäller. Man litar nästan blint på sin far. Man tror att han är- nästan en gud. Man tror att han är jordens mittpunkt. Man tror att ens pappa kan allt. Att man aldrig kommer att klara av saker som han gjort. Man tror att stjärnorna cirkulerar runt honom. Och man cirkulerar där själv. Och älskar och avgudar. Samtidigt som man har en viss aning om att det inte riktigt är så. Men sanningen att säga- det  är inte många som klår honom. Min pappa. Jag saknar ibland - och önskar att han kunde fått vara här - ett litet tag. Och träffa mina barn, se hur vi lever nu - hans flickor. Hur vi har fått det, att vi faktiskt klarar oss- även om vi saknar honom så att det gör ont ibland. Att vi önskar att hans barnbarn fått lära känna honom, övningsköra med honom, skruva i bilar och skotrar med honom, se på film och lyssna på musik med honom. Dire Straits. Eller gått i skogen med honom, suttit på pass eller bara umgåtts med honom och snackat lite skit. Vilken orättvisa att det inte blev så. Blir påmind om honom när stora killen spelar Magnus Ugglas version av Jag och Min far. Kärlek kan vara stark och komplicerad. Men det är kärlek när den är som bäst.

 

Annars är jag nöjd med mig själv - eller både och. Jag har gjort en del på min uppgift i Samhällskunskapen och jag har räknat lite matte idag. Så har jag ju hunnit jobba. Och slå in lite julklappar. Blir inte många såna i år. 

Men det blir nog bra. Jag är inte nöjd över min förkylning som gör att jag måste ta det lugnt. Att jag inte kan röra på mig som jag skulle behöva. Verkligen behöva. Men jag ger mig själv en chans att tillfriskna ordentligt. Sen. Sen ska jag ta tag i det där.