ludvigssons

I morse när jag klev ut från huset och skulle på jobbet -spelade grannens snickare en låt som jag började tralla till. Regnet strilade och jag sjöng - tills jag upptäckte vad det var, ett hån mot den här sommaren.
Regn och blåst, mygg och knott. Ingen sol, strand, bad, båt, grillmiddagsommar precis. Men Åh andra sidan så har jag inga stora högar på jobbet med "måste-göra".
De har jag jobbat bort eftersom. Marknaden i Tärna var som vanligt trevlig, fick umgås med min syster - härligt eftersom det känns som vi ibland bara springer om varandra. Hoppas få följa med dem och plocka lite kantareller om jag hinner, det är ju snart jakttider.
Var på skjutbanan igår så det känns att nu närmar det sig.
Annars som sagt - jag jobbar. Nästa vecka blir det Ramsele och hockeyskola för de två yngsta. Jag bor på campingen i husvagnen och upplever vad samhället har att erbjuda- inte så mycket men jag ska nog hitta guldkornen. Kanske det blir ishallen 24/7 men vad gör det. Vädret verkar inte bli så bra heller.
Åre och Fäviken levererade i vanlig ordning. Okej att mycket är samma saker, jag hinner ändå aldrig se och göra riktigt allt jag skulle vilja. Note to myself - nästa gång SKA vi bo i husvagn på området och prova på det. Lägenheten vi bott i hittills är jättemysig och trevlig så inget fel på det men jag skulle vilja prova det andra livet med!

Lyssnade på Emma Viklund - fotomodellsEmma- som sommarpratade en dag. Riktigt bra, många kloka åsikter bl annat om med och motsystrar.
Att vi kvinnor - istället för att sänka varandra med små kommentarer och på nåt sätt - motarbeta varandra- ska försöka bli bättre på att vara medsystrar. Hon hade fått en kommentar - när hon skulle på jobb i tolv dagar utomlands, skulle lämna sina barn hemma så länge för första gången och hade naturligtvis lite ångest över det, det är ju inte bara roligt att åka hemifrån så länge. När hon lämnade barnen på dagis samma morgon så småpratade hon i vanlig ordning med de andra föräldrarna då en annan mamma sa nåt liknande; Åh vad du är duktig Emma som kan åka och jobba och vara borta ifrån dina barn så länge - det skulle jag aldrig klara.
En kommentar som på nåt sätt ska låta som en uppmuntran men som in själva verket sårar och inte lyfter mottagaren det minsta.
Sånt är många av oss kvinnor rätt duktiga på - och jag är rätt säker på att många gör det medvetet.
Det finns en bok om att kvinnor som inte hjälper varandra hamnar på en särskild plats i helvetet. Ska väl inte behöva gå så långt men det är helt klart värt en tanke. Hjälp och uppmuntra varandra istället för att prata skit med och om varandra och fälla tjuvben. Jag gillar det inte.