Kräks och räcerbajs !
Alltså - vi har tillbringat lite tid på toaletten - ett par dagar. Mest jag då. Den övriga familjen har haft nån lightvariant av sjukan. Lite räserbajs - eventuellt- sen har de bara sovit. Lilla K har mest varit sympatisjuk. Än så länge. Man vet ju aldrig om hon sparar bacillerna ett tag innan hon släpper fram dem.
Men jag ska säga att jag var ömklig. Man är ingen stålkäring. Man är en nedrans vekling.
Oj oj oj. Ont i kroppen och ont i huvudet och ömklig. Åt inte mycket. Men nu är det bra. Känner lite yrsel än men det ger sig väl gissar jag.
Mitt i allt är man som värsta Anna Skipper som analyserar allt som lämnar kroppen, samt allt man eventuellt kan få i sin kista. Eller den övriga familjens fram och bakdel, grönt, gult, brunt, rött - många varianter finns det.
Sen måste jag skryta - återigen - på våra fantastiska arbetskompisar. Det är kompisar det. De ställer upp och fixar, allt vad de bara kan. Hjälps åt och trollar med knäna tror jag. Känns tryggt faktiskt. Att veta att man lämnar stället i säkra trygga händer. Jag gillar dem. Allihopa !
Däremot kan jag väl gnälla lite på familjen. Att de ska måsta passa på och bli sjuka allihopa när jag är sjuk. Jo en dag var vi hemma hela familjen. Hur "skoj" är det på en skala. När det är mig det är mest synd om och så kommer de hem och ligger bredvid och gnäller. När det är MIG det är SYND om.HM
Nej fram för egentid även när det gäller sjukdom. Det borde vara förbjudet att vara sjuk samtidigt. Straffbart. Spöstraff minst.
Och nu har jag i en och enhalvdag försökt hämta igen förlorad tid, både på jobb och i hemmet.
Det ger sig nog. Ikväll hade vi sån tur så att vi fick komma och go´fika - 14-årsfika. Riktigt sliskgott. Känns bra när man inte ätit så mycket på ett par dar. Känns även bra att jag då kunde prioritera bort veckostädningen. Jag drog ju trasan en sväng tidigare i sjukhustiderna. Så nu fikade vi istället för att skura.
Jag ska ju bort med mellankillen i helgen. På hockeycup. Så då får ju maken och resten av familjen som ska vara hemma - städa - innan vi kommer hem. Smart tycker jag. Då slipper ju jag eländet.
Nån kompensation ska jag väl ändå få när jag inte fick ligga sjuk själv och bli servad.
Förresten- jag bidrar inte med nåt foto i det här inlägget - det känns rätt bra va ? ;-)
Men jag ska säga att jag var ömklig. Man är ingen stålkäring. Man är en nedrans vekling.
Oj oj oj. Ont i kroppen och ont i huvudet och ömklig. Åt inte mycket. Men nu är det bra. Känner lite yrsel än men det ger sig väl gissar jag.
Mitt i allt är man som värsta Anna Skipper som analyserar allt som lämnar kroppen, samt allt man eventuellt kan få i sin kista. Eller den övriga familjens fram och bakdel, grönt, gult, brunt, rött - många varianter finns det.
Sen måste jag skryta - återigen - på våra fantastiska arbetskompisar. Det är kompisar det. De ställer upp och fixar, allt vad de bara kan. Hjälps åt och trollar med knäna tror jag. Känns tryggt faktiskt. Att veta att man lämnar stället i säkra trygga händer. Jag gillar dem. Allihopa !
Däremot kan jag väl gnälla lite på familjen. Att de ska måsta passa på och bli sjuka allihopa när jag är sjuk. Jo en dag var vi hemma hela familjen. Hur "skoj" är det på en skala. När det är mig det är mest synd om och så kommer de hem och ligger bredvid och gnäller. När det är MIG det är SYND om.HM
Nej fram för egentid även när det gäller sjukdom. Det borde vara förbjudet att vara sjuk samtidigt. Straffbart. Spöstraff minst.
Och nu har jag i en och enhalvdag försökt hämta igen förlorad tid, både på jobb och i hemmet.
Det ger sig nog. Ikväll hade vi sån tur så att vi fick komma och go´fika - 14-årsfika. Riktigt sliskgott. Känns bra när man inte ätit så mycket på ett par dar. Känns även bra att jag då kunde prioritera bort veckostädningen. Jag drog ju trasan en sväng tidigare i sjukhustiderna. Så nu fikade vi istället för att skura.
Jag ska ju bort med mellankillen i helgen. På hockeycup. Så då får ju maken och resten av familjen som ska vara hemma - städa - innan vi kommer hem. Smart tycker jag. Då slipper ju jag eländet.
Nån kompensation ska jag väl ändå få när jag inte fick ligga sjuk själv och bli servad.
Förresten- jag bidrar inte med nåt foto i det här inlägget - det känns rätt bra va ? ;-)
Kommentarer
Trackback
