ludvigssons

Vilken fin dag det har varit.
Solen sken och Skellefteå fick visa upp sin vackraste sida.
Väl där så hade redan Mr G besök. Men vi trängde ihop oss och surrade lite, och eftersom de var boende i Schtaaan så sa de Hej efter en stund och skulle nog komma tillbax en annan gång.
StorKillen var med och träffade Mr G för första gången efter olyckan. Skönt för honom tror jag att ha fått se och träffa honom äntligen. Även om det inte finns så mycket av den Mr G som vi känner honom. Han sover ju bara. Han är medvetslös.
Men vi fick lite reaktioner, förmodligen bara reflexer men det var ändå som att vi tyckte att vi hade kontakt och att han kände att vi var där. Men som sagt, det är inte mycket hopp om att det finns nåt kvar som egentligen fungerar.

Man kastas verkligen mellan flera världar just nu, det gäller att hålla i hatten. Mitt i allt så finns även farfar med i tankarna. Det finns så mycket man skulle vilja säga, han var en beundransvärd människa. En man som hade principer, sa vad han tyckte och som inte höll inne med sina åsikter. Vilket förstås var både och
Jag var rädd för honom när jag var liten. Men under åren så förändrades min syn på honom. Han förändrades kanske också med åren. Men jag är imponerad av många sidor hos honom.
Han har min respekt.

Vi hann hem så storkillen fick spela säsongens sista match. Den vann de rätt så enkelt. Och storK gjorde bra ifrån sig med tanke på att han inte varit kry och tränat lite sista veckan.

Jag är glad och stolt över mina fina ungar.