ludvigssons

Mitt i steget - mitt i livet. En människa som rusade fram i 180 knyck hela livet. Älskade allt som gick fort. Rally, formel 1 , skoter allt som det var motor i. En människa med en sån social kompetens. Som hade ett otroligt kontaktnät som vi nog aldrig förstått och inte kommer att förstå.

Han har funnits i våra liv mer ån 20 år - varit nära vår mamma i allt vilket vi varit glada och tacksamma för.
Våra barn har inte haft nån annan morfar än Gurra och den viktiga uppgiften som morfar skötte han galant. Det fanns ingen som kunde vara med barn på barns vis som han.
Det fanns inte heller nån som kunde prata som han. Därav smeknamnet som barnbarnen gav honom. Surra Gurra.
Vi har skrattat tillsammans, sörjt tillsammans, firat jul, påsk, midsommar, födelsedagar,dop och bröllop tillsammans. Han har alltid varit där. Alltid redo med en hjälpande hand. Ett knä för barnbarnen att krypa upp i.
Nån som behöver skjuts. Nån som behövde hjälp av något slag. Alltid redo.
Han hade precis som alla andra människor sidor som var mindre bra. Men vi kommer att minnas honom som den fina, snälla, sociala,pratsamma och otroligt glada människa han var.

Nu har Gurra fått somnat in.

Han lämnar ett enormt tomrum efter sig.