den 6 Juli
År 1999 var det här sista dagen för mig som mamma till en son. I morgon den 7 Juli är det 11 år sen jag fick träffa coolingen, älskade söta fina MellanK, lillebror till storK och så småningom storebror till lilla K för första gången. Det är alltså kalasdax i morgon.
Så nu har jag fått lusläsa önskelistan och fundera på vad det blir för nåt till mellanK. Han får både sånt som står på listan och sånt som jag bara vet att han behöver.
I morse ringde maken på en HUSVAGN. Jag har varit sugen på en varje sommar sen urminnes hävd. Men mina prioriteringar brukar ändras under årets cykler, så ibland är det en utealtan jag önskar , ibland ett kök, ibland en husvagn och nån gång nåt annat bra.
Än har vi inte gjort slag i saken - men vi tittade - ända till Sorsele var vi, fram och tillbaks från 9.40 - 13.00. Då hade vi varit på järnaffären och fyndat lite samt fått kaffe.
Sen hann jag träffa min läkare och få prata lite fotproblem. Ska gå vidare så ska jag nog få hjälp. Sjukgymnasten ska få ett telefonsamtal på en tidsbeställning, precis som jag tänkt.
Blir nog bra till slut.
Hann även med att visa hus och vara på Åbackens på en C T. Inte dumt.
Sen har vi som sagt förberett för lite kalasande i morgon. Samt fotbollsskolan som börjar.
Spännande värre än värst.
Min mormor skulle också ha fyllt år i morgon. Och - sen är det ju nån som fattas alldeles speciellt för oss i år. Såna dagar blir det påtagligare... Vi minns, vi pratar, vi saknar.
De som skulle varit med. Här och nu.
