ludvigssons

Jag tror att jag är sjuk, smittsamt verkar det vara dessutom. Blossar upp vissa tider under året och kan vara plågsamt, fruktansvärt irriterande och ibland bli riktigt besvärligt.
Jag kan egentligen inte säga vad som gör det så besvärligt och vad som gör att det blossar upp. Men det har blossat upp nu. Inte så farligt egentligen, utan det är nog en lättare släng tror jag. Och jag hoppas det lägger sig snart igen. Att det inte ska vara så irriterande och märkbart som det varit ibland. Kanske inte mest för mig, men för dem som befinner sig runt omkring.
Jag kan riktigt se hur rädd de är att bli smittade, att det ska spridas och att de ska få samma symptom. De vänder sig om och stirrar, skrattar lite nervöst men vänder sig snabbt tillbaks igen. En del människor, såna som inte förstår så bra, hur hemskt det här är - för både mig och många gånger familjen, de blir riktigt arga. Muttrar och fnyser, tycker väl att jag ska försvinna och inte visa mig i närheten så smittorisken försvinner.
Den här sjukdomen jag är drabbad av har ju även följdsjukdomar, såna som verkligen snabbt kan visa sig.
Och som inte går att bota i första taget - det krävs minst sagt professionell hjälp. Eller en unge i tonåren som inte fixar att morsan är drabbad. Den ungen är inte med nu - här- på hockeyskolan.
Jag är drabbad av den där HOCKEYMORSAN.
Hon som lever sig in i spelet, fnyser, viftar, skriker åt domaren, skriker åt ungen som är på planen att han ska åka fortare, skjuta hårdare, dribbla mer, passa, gå på kropp, stå framför mål. 
Det finns flera varianter av den här sjukdomen HOCKEYMORSAN. Har man tur drabbas man av den mildare varianten där det stannar kvar en del hjärnceller som talar om när man kan skrika och vad man kan skrika, som säger till att "här är det inte läge just nu att gapa och skämma ut sig - utan tänk dig för!". 

Men har man otur så drabbas man hårt, skoningslöst och alldeles utan hänsyn. 
Hon dök upp på läktaren i kväll och i en alldeles tyst ( så tyst det nu kan vara i en hockeyhall med ungar som spelar hockey - men INGEN annan förälder var drabbad ikväll- inte så här illa ...)
Hon skrek till det stackars barnet - MMMMMMMMMMEEEEEEEEEEEEEEEENNNNNNNNNN  SKJUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT

Barnet hörde henne - men bara log. Tack och lov.
Den här gången gav sjukdomen även upphov till en konstig röd färg. Det är väldigt sällan...