ludvigssons

Du finns alltid kvar
I minnet vi ser dig
Precis som du var...

Ja en tung dag går mot sitt slut. Många vackra ord, många tårar och många vänner som har tagit farväl av en solstråle och fartdåre.
Solstråle för han var alltid glad. Och fartdåre för, precis som den fina gamle prästen sa så lever vi alla en utstakad tid och Mr G hade alltid bråttom, i alla lägen, förmodligen för att hinna allt innan hans tid var ute.
Det finns så mycket jag skulle vilja säga.
En av många anledningar tung dag, men det blev en fin begravning.
Mycket tack vare alla människor som funnits omkring Mr G. Och vår mamma. Det finns inte ord till att säga Tack.
Tack för allt stöd och all uppmuntran, alla som stöttat och funnits till för mamma, och oss andra runt omkring, alla som tänkt på, kramat om, skickat hälsningar på alla sätt, alla som brytt sig om. Tack. Det är ovärderligt i den här situationen att ha människor omkring sig som man tycker om och som bryr sig. Tack alla.

Vi kommer definitivt att sakna Mr G - den resan som började i slutet av Januari är slut för Mr G. Han har klivit av. Men vi andra vi ska fortsätta resan. Lära oss att resa utan. När man har känt en människa i över 20 år, så nära som Mr G har varit. Så är han en sån självklar del i hela tillvaron, det finns stunder när man hör honom, vet precis vad han skulle sagt. Nåt av alla hans självklara uttryck. Man kan se honom framför sig och man kan skratta med honom. Till och med gräla lite med honom. Så som det alltid var. Det är det som gör att vi kommer att komma ihåg honom. Så länge han lever vidare i våra minnen, i våra hjärtan, i barnens hjärtan, så länge lever han vidare.
Det är väl så med en älskad människa. Att man minns, skrattar gråter, förbannar och svär.
Men också som prästen sa, i allt det sorgliga så är det skönt att se och höra så många människor som sörjer. För då vet man att människan som inte finns - var älskad. Det är inte roligt om det inte är nån som sörjer...
Och vi är många som sörjer.

Min mamma ska fortsätta resan med huset, vi ska följa med henne och vi ska vara med henne.
Hon målar och renoverar, berättade en dag att hon grälar på Mr G för att han inte är där med henne, och hjälper henne, precis som han lovat och planerat.
Då säger Maken; Ja men det är ju ingen skillnad, du skulle förmodligen ha grälat på honom om han levde också.
Vi skrattade - för det är ju sant. Hon skulle förmodligen ha grälat på honom, skrattat med honom, pratat och diskuterat.

Och lilla K utbrast en av kvällarna som var som jobbigast, att "
Det var väl det bästa för nu slipper han all smärta. Men det gör så ont i mitt hjärta"

Sista psalmen vi sjöng
Psalm 799

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag. Var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.
Som en fjäril som lyfter från blomman,
som en fågel som lämnar sitt bo
söker själen sin väg mot det höga,
så har jag hört, så har jag lärt.
Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag. Var är du?
Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag. Var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen