Ångest och skräck !
Jag är klar med tandläkaren för den här gången- och jag överlevde.
Vi pratade om det på jobbet sen jag varit iväg för jag tror inte de förstår vilken pers det är för mig att varje år gå till tandläkaren.
Jag är orolig flera dagar i förväg försöker hitta alla möjliga ursäkter för att slippa gå dit, jag vill hitta en ny tandläkare, jag gör det sen, en annan gång, jag är nog lite sjuk ändå, jag har ont i nacken så jag kan nog inte gå till tandläkaren i morgon. Allt möjligt försöker jag hitta på. Jag önskar för varje telefonsignal att det ska vara från tandis och de måste skjuta upp mitt besök. Jag kan inte sova, jag är arg och irriterad ( vilket maken och barnen påstår är mitt dagliga sätt att vara ) jag fräser och är väldigt fokuserad.
Sen sätter jag upp skräckscenarior där alla mina tänder ramlar ut, de måste dras, jag känner efter och det gör ont i alla vinklar och vrår i tandraderna..
I morse när jag vaknade efter en orolig natt så var jag skakig ännu mer irriterad, lätt vit i ansiktet.
Jag brukar inte kunna fokusera på något annat än vad jag ska göra hos tandläkaren.
Jag hade kaffegäst på jobbet precis innan och jag tror inte jag sa nåt vettigt, jag vet inte riktigt vad vi pratade om.
Hela mitt jag går in i mig själv.
Min mamma ringde i morse och frågade hur det var- jag kunde nästan inte prata för jag höll på att börja gråta.
Det är fruktansvärt !
Jag kunde inte äta eller dricka nåt innan jag skulle dit kl 10.
Och när jag kommer till tandläkaren fullständigt skräckslagen, skakig i knän och armar och gråtfärdig till tusen. Jag hade packat fickorna fulla med servetter ifall jag skulle behöva snyta och torka tårar.
Så säger de så vänligt - välkommen och varsågod.
Då är man ju alltså så väluppfostrad så jag säger - TACK !
Och när jag kommer in till tandis så säger han Varsågod och sitt !
Och vad tror ni man säger - TACK ! Hur sjukt är det !
Men det gick faktiskt bra ändå, jag fick bedövning och de fixade två spruckna lagningar - sen var det klart !
Och jag kunde börja andas igen!
Då säger jag ju naturligtvis igen- Tack så mycket !
Hur korkat är det ?????? Tacka fast man mått så skitdåligt i flera dagar .
Men nu är jag nöjd - jag överlevde med alla tänder i behåll - och det är ett år kvar till nästa gång !
Storkillen har spelat träningsmatch ikväll- de vann ! Och storkillen fick både pytsa 2 gånger och göra 2 ass.
Han är nöjd ! Jag hann tyvärr inte se så mycket då jag var på väg på boxing-som för övrigt inte gick så bra - men det kan bero på all nervanspänning och allt ont som jag haft sista dagarna (klaga klaga - men det går över )
Vi pratade om det på jobbet sen jag varit iväg för jag tror inte de förstår vilken pers det är för mig att varje år gå till tandläkaren.
Jag är orolig flera dagar i förväg försöker hitta alla möjliga ursäkter för att slippa gå dit, jag vill hitta en ny tandläkare, jag gör det sen, en annan gång, jag är nog lite sjuk ändå, jag har ont i nacken så jag kan nog inte gå till tandläkaren i morgon. Allt möjligt försöker jag hitta på. Jag önskar för varje telefonsignal att det ska vara från tandis och de måste skjuta upp mitt besök. Jag kan inte sova, jag är arg och irriterad ( vilket maken och barnen påstår är mitt dagliga sätt att vara ) jag fräser och är väldigt fokuserad.
Sen sätter jag upp skräckscenarior där alla mina tänder ramlar ut, de måste dras, jag känner efter och det gör ont i alla vinklar och vrår i tandraderna..
I morse när jag vaknade efter en orolig natt så var jag skakig ännu mer irriterad, lätt vit i ansiktet.
Jag brukar inte kunna fokusera på något annat än vad jag ska göra hos tandläkaren.
Jag hade kaffegäst på jobbet precis innan och jag tror inte jag sa nåt vettigt, jag vet inte riktigt vad vi pratade om.
Hela mitt jag går in i mig själv.
Min mamma ringde i morse och frågade hur det var- jag kunde nästan inte prata för jag höll på att börja gråta.
Det är fruktansvärt !
Jag kunde inte äta eller dricka nåt innan jag skulle dit kl 10.
Och när jag kommer till tandläkaren fullständigt skräckslagen, skakig i knän och armar och gråtfärdig till tusen. Jag hade packat fickorna fulla med servetter ifall jag skulle behöva snyta och torka tårar.
Så säger de så vänligt - välkommen och varsågod.
Då är man ju alltså så väluppfostrad så jag säger - TACK !
Och när jag kommer in till tandis så säger han Varsågod och sitt !
Och vad tror ni man säger - TACK ! Hur sjukt är det !
Men det gick faktiskt bra ändå, jag fick bedövning och de fixade två spruckna lagningar - sen var det klart !
Och jag kunde börja andas igen!
Då säger jag ju naturligtvis igen- Tack så mycket !
Hur korkat är det ?????? Tacka fast man mått så skitdåligt i flera dagar .
Men nu är jag nöjd - jag överlevde med alla tänder i behåll - och det är ett år kvar till nästa gång !
Storkillen har spelat träningsmatch ikväll- de vann ! Och storkillen fick både pytsa 2 gånger och göra 2 ass.
Han är nöjd ! Jag hann tyvärr inte se så mycket då jag var på väg på boxing-som för övrigt inte gick så bra - men det kan bero på all nervanspänning och allt ont som jag haft sista dagarna (klaga klaga - men det går över )
Kommentarer
Postat av: Maria
Du är så duktig!
Spela roll om du inte säger nåt vettigt under kaffedrickningen, jag glömmer ju ändå bara bort vad vi pratar om =)
Jag kommer kanske en sväng imorron med, då har du chansen att säga nåt vettigare ;)
Postat av: ÅM
Tycker du är superduktig som går dit! Bra jobbat =)
Trackback