Ja vad ska man säga tragiska öde !

Det var sant - fick höra det nyss !

Jag har så svårt att förstå att sånt kan hända ... men man måste ju ha en sjukdom som inte syns ! Hur förklarar man för barnen ???
Jag har själv varit nära i en sådan här fruktansvärd situation och man vet inte hur det kan hända ? Varför ser man inte? Förstår man inte ?
Men som sagt det är en sån sjukdom som man inte kan rå på, för en sjukdom är det !

Det var en fin människa, trevlig,pratsam och skojfrisk, han hade barn och barnbarn

Hur fruktansvärt ska det inte vara ...

Skickar en vers som tröstat mig i sorg många gånger ...


"Vart går du, min älskade?
Stanna här! Stanna hos mig!
- Jag stannar hos dig, och
inget kan skilja oss längre.
Du ler mot mig ömt och du somnar in,
du somnar så lugnt, precis som ett barn.
Mitt hjärta vill brista, mitt sinne blir tungt.
Plötsligt ser jag ljus
och allt blir med ens lugnt och stilla.
När allt är förbi skönjer jag vår melodi, och
Inget kan skilja oss längre.
Döden är ingenting alls.
Jag har bara passerat in till nästa rum.
Jag är jag och du är du.
Allt som vi var för varandra är vi fortfarande.
Tala till mig helt som vanligt
kalla mig vid mitt namn
just så som du brukar
ändra ej din röst
Bli inte högtidlig eller gråtmild
Skratta, som vi gjorde tillsammans!
Be, le, tänk på mig! Be för mig!
Låt mig förbli en del av din dag
Utan varje spår av sorg
Livet - det betyder allt det som det alltid gjort
Vi är desamma som vi alltid var
Varför skulle jag vara borta ur ditt minne
bara för att vi inte ser varandra längre?
Jag väntar på dig - någonstans, helt nära
Här om hörnet!
Allt är bra!"

(En sångsvit från Johnny Carlsson bygger på en dikt av Henry Scott Holland )

Jag nämner inga namn av omsorg om familjen !


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0