Krönika

Jag blev tillfrågad om att skriva en krönika i Lokaltidningen
Jag gjorde det ,det är bara det att det finns mycket man skulle vilja berätta och ta upp , så det blev nästan en bok...
De kortade ner den , jag ska sätta ut resten här så ni får läsa det !

Del 1 Kommer här för er som inte har läst lokaltidningen ;


Jakt och kvinna


Jag jagar, sen 1993 när jag fick ärva bössor av min pappa, men jag är absolut ingen storviltsjägare som BARA lever för jakt, jag är ingift i en mycket jakt- och fiskeintresserad familj så det blir en hel del jakt och fiskeprat men jag har andra intressen också...


De mesta av mina jaktdagar ägnas åt älgjakten, jag började följa min pappa på älgjakt när jag var 7 år, sen dess är första måndagen i september THE DAY!

Jag vill gärna vara med och har försökt att vara det i alla år, när jag fick barn så var det lite diskussioner huruvida det var jag eller maken som skulle vara hemma och sköta barn och vem som skulle gå ut i skogen, men eftersom maken är hundförare och jag "bara" passkytt så tycker jag själv att det är hundarna som går före, maken har varit hemma med barnen ibland då jag suttit på pass och när barnen varit riktigt små kom de ut på pass, fick en "tuttslurk" mjölk så de klarade sig, åkte hem och jag fick sitta i min ensamhet på pass...

Så småningom fick barnen fick följa med ut vilket har skapat lite frågetecken angående tre barn på pass i skogen - kan de vara tysta? Kommer det nån älg? - och jodå det går bra !

Nu följer oftast Storkillen med pappa och hundarna, eller någon annan jaktkamrat i det laget och de yngre två brukar följa med mig på det jaktlag jag jagar med.


I fjol hade vi jordens upplevelse ...

Jag satt med de två yngre barnen på pass, brukar be att få ett pass lite i utkanten och inte så långt att gå eftersom fyraårsbenen inte bär så långt... Så vi hamnade på - i mitt tycke - baksidan, men jag är nöjd att få vara med!

När vi sitter där och viskar så hör vi en - hund -det låter konstigt som om den är långt bort... Den kommer närmare ...

Så plötsligt kommer, inte en hund utan en älgoxe på andra sidan bäcken ca 250 m ifrån oss, lockar på sitt hjärtas älgko, det är det vi hört. Jag viskar till barnen och pekar. De ser älgen ... den kommer närmare oss... så viker den av och vinklar in i skogen bort ifrån oss, in på området som vi inte jagar på. Jag vet att den kommer att försvinna för oss nu, vi kommer inte att ha en chans att lägga ett kikarsikte på det hårkorset om jag inte gör nåt. Har ju hört att man ska kunna locka fast en älg, men ALDRIG praktiserat det IRL (I verkliga Livet) men what the hack ... Jag sätter händerna mot munnen, formar en kupa, och vad ska jag säga utstöter ett Uhhhgffff ... provar en gång till - uuuhhhhggggfff ... älgen som snart är ur synfält i en risig skog stannar ... Vänder ... Mina barn är alldeles stumma av det de ser... älgen vänder och kommer mot oss. Jag får fram älgstudsaren, sätter mig tillrätta försöker få till ett läge, älgen kommer ända fram till andra sidan bäcken ca 70 m ifrån oss, den står alldeles stilla men - precis bakom en stor gran så det enda vi ser är ett horn och ett ben på var sida om granen ... så hör jag till min fasa barnen viska, förstår att de är spända , vänder mig lite om och tittar på dem , där sitter de bredvid varandra med ögons stora som femkronor, händerna i öronen, väntar på en smäll som aldrig verkar komma , så viskar Lilla Kärlekstjejen " Smäller det nu Albin , smäller det nu ???  "

Tyvärr gjorde det inte det eftersom jag vill vara säker på att träffa så kastar jag inte iväg ett skott utan älgen vänder igen och lunkar lugnt in i skogen ...

Men vilken upplevelse! Snacka om endorfiner!

Och det som är häftigt är att vi fått uppleva nåt fantastiskt tillsamman även utan att skjuta... Vi har fått titta och njuta! Och känna att vi inte skickat ett chansskott utan vi kan få ett nytt försök någon fler gång.

Det värsta som finns är när man då berättar denna historia för folk så kommer standardfrågan "Varför sköt du int´"? Det ska jag inte behöva förklara! Jag väljer att inte skjuta chansskott !

Hur gör du ???



 

Kommentarer
Postat av: Ulla V

Lättsamt,roligt och bra skrivet!

2008-08-28 @ 11:46:29
Postat av: jägare

bra gjort att inte skjuta om man bara ser horn och ett framben.tänk vilket eftersök det kan ha blivit nä säkra skott de är de bästa /hundförare

2008-08-29 @ 09:03:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0