ludvigssons

Under vintern har Storkillen 12 år gammal börjat ta sin jägarexamen, det är svårt - riktigt svårt även för oss som jagat ett tag så är frågorna som ingår i proven svåra, böckerna är klurigt upplagda med sju olika böcker som man ska läsa, själv leta reda på uppgifter och fakta och framförallt kunna förstå språket, inte förenklar det för unga intresserade jägare att utöva sitt intresse när det är både DYRT och VÄLDIGT svårt! Jag hoppas att man tittar över Jägarexamenupplägget!

Jag har även haft med mig en vän ut i älgskogen men det vi minns av den jaktdagen var; att det var en kanondag med vackert väder, luften var hög och klar, dimman lättade och solen värmde, vännen med en  make som var den STORE älgjägaren, jag tyckte hon skulle vara van vid hur man gör, till och med mina barn har lärt sig att man är tyst i skogen pratar inte, smäller inte i bildörrar, hugger inte med yxa och framförallt man prasslar inte med papper - gissa om jag blev - ja förundrad när vännen lägger sig ner på mossbädd mot en stubbe i solen (soldyrkare som hon är) och läser HÄNT EXTRA och tuggar kola ... Gissa hur det prasslar av det papperet ...

Huvva, hon har inte varit med nån fler gång kan jag säga... vem som är mest nöjd med det beslutet, jag eller hon det vet jag inte ...

Men två av mina barn har faktiskt varit med om en lite mer lyckad jakt med sin mamma ... eller hur man nu väljer att se det?!

Vi skulle ut och vänta på pappan som var ute med en hund i skogen, när vi kommer fram där vi ska stanna så hoppar en tjädertupp fram, den bara hoppar iväg, flyger inte fast vi är rätt nära ... Vi hade planer på att göra upp eld och grilla lite korv när vi väntar på pappan.

Tjädern som hoppar fram gör mig lite bekymrad, den verkar ju inte frisk. Vi beslutar oss för att titta lite närmare på den stackarn ... men den hoppar iväg framför oss i skogen. Jag säger till killarna att vi måste göra nåt, så vi ringer "han som bestämmer " frågar vad vi ska göra om det är okej att ta denna fågel av daga till fågelhimlen? Helt klart säger han! Den måste vara skadad som den bär sig åt! Så barnen sätter sig vid sidan av, och håller för öronen. Jag laddar bössan, sätter mig på huk, tar stöd, siktar, och skjuter!  Fågeln hoppar rakt upp i luften, första luftfärden sen vi såg den och sista den gjorde i sitt liv Den hoppar med huvudet rakt ner i ett hål mellan två stenar ... och nu kommer det ...

Jag är ju faktiskt RÄDD för fåglar... har en livsfarlig uppstoppad BERGUV som fanns hos min gammelfarmor, i min livrädda hjärna ( som barn är man faktiskt rädd vissa saker, en del spöken och jag fåglar, det sitter i ) Så nu är goda råd dyra som man säger ... Jag har skjutit min första tjäder men jag vågar inte gå fram och ta reda på viltet, tänk om den lever och bara har stoppat huvudet i hålet för att sen hugga mig i handen när jag plockar upp den? Försöker skicka dit barnen de är 3 och 6 år gamla, nog ska de kunna ta reda på en gammal tjädertupp.... Men de vägrar ... vill inte ...

Vad ska jag nu göra, kan ju inte ringa barnens pappa eller han som bestämmer och säga att jag inte törs ta reda på viltet ... som ligger med stylet i vädret

Till slut ringer jag svågern som är hygglig och kommer ut och hjälper mig att stoppa tjädern i en säck, då törs jag hantera den, då slipper jag se ögonen på den i alla fall ... Det visar sig att tjädern hade en ful skada på ena foten ev. skottskadad, den är varig och luktar illa så det var en nödhjälp vi gav den stackaren!

Nu har jag en plan, när barnen nu blir större så skulle jag vilja köpa mig en stående fågelhund, fostra den, dressera den och så börja jaga fågel... jag har inte bråttom på något vis, eftersom jag förstår att det är ett enormt arbete som ligger bakom den här sortens jakt, jag har vänner som håller på med det här...

Men det som är absolut mest viktigt om jag ska börja med detta är förmodligen att träna ...

Först och främst - Att träna mig själv i att hantera fågel, så jag kan ta reda på viltet den dag det bär till, så jag efterlyser fågel att träna på!

Helst döda och i plastpåse till att börja med så jag får köra någon sorts avvänjning!

Sen vill jag avsluta med en eloge;

Den går till min Farfar som är jägare sen MÅNGA år, han fyller 84 i höst och ska även den här höstens första älgjaktsvecka, första morgonen säga i jaktradion ;

God morgon Storumans Jaktvårdsklubb, det här är Jaktledaren som talar, jag vill börja med att informera om hur hundförarna går ut ...