ludvigssons

och veckostädningen är i stort sett avklarad, lite fuska här och lite lämpligt där , tidig morgon i morse så har vi gjort bort det och kan ägna livet åt något roligare

Ikväll är vi bortbjudna på mat igen , ska bli mysigt - i går var vi oxå bjudna på middag, jättegott med fisk, men varken värdinnan eller jag kan laga till fisk (rättare sagt vi vill inte röra de slemmiga rackarna ) och eftersom hennes andra halva inte kom i tid från jobbet så fick äldsta sonen Ludvigsson ställa sig och fixa i ordning fisken ... Tur att han är duktig !

Vet inte hur jag ska klara fisketävlingen på lördag om inte han är med...
Jag kan ju inte ta fisken av kroken...
Är alldeles för blödig, Maggot har jag lärt mig hantera Mask är överkurs, fixar jag inte, och att ta ihjäl den stackars fisken är jättejobbigt, att dessutom ta av den från kroken... men jag får väl träna ...
HUUUUAAAAA Måste kolla med svågern om jag får följa med honom på lördag....
Han fick ju hjälpa mig för några år sen...

Jag och barnen var ute på älgjakt, skulle bara sitta på pass, mitt i området( fattar inte att vi fick sitta där)
Vi brukar inte jaga i ordets rätta bemärkelse, bössan följer bara med såna här gånger...Vi fikar mest,täljer lite och är ute, kanske plockar lite bär eller kottar...
När vi kom ut så hoppade en stor fin tjäder efter vägen och in i skogen , så jättespännande att se den ...

Jag är ju då rädd för fåglar, tycker de är otäcka ! Speciellt uppstoppade men även levande fåglar ger skräckfeelings

Den här tjädern verkade inte frisk den flög inte iväg, utan hoppade bara fram, så jag ringde jaktledaren, frågade om jag fick skjuta den stackaren för han var inte frisk...
Jo sa JL det måste du ju göra...
Fram med bössan- ladda- satte ungarna så att de såg men  inte var ivägen...Och la mig ner och pangade på ....
Tjädern hoppade rakt upp - det var en klar träff...
Sen hoppade tjädern rakt ner med huvudet före ner i ett hål, så bara bakbenen och rumpan med stylet stack upp....
alltså jag som då är rädd för fåglar... skickade fram ungarna och sa GÅ
o plocka upp den... NEJ sa de en efter en , vi gör det inte...
Så  jag hämtade en sopsäck, tänkte att om jag lägger den här över tjädern ungefär som man brukar göra med hundbajs och plockar upp den inuti...

Men jag tordes inte ens gå fram , ungarna och jag stog bakom en tuva och jag började nästan gråta- hur kunde jag försätta mig i den här situationen...
Till slut fick jag svälja stoltheten och ringa svågern som kom och hjälpte oss plocka upp den stendöda tjädern...

Den hade en gammal skada i benet så den kunde inte flyga...
Det är första och enda fågeln jag skjutit...
Men jag hoppas det blir fler...

Maken som var ute i skogen med hunden ringde strax efter och undrade vad vi skjutit på ....
Han trodde förstås det var Älg !