ludvigssons

Ibland.... liksom ....

sköljer besvikelsen över en... sådär så man känner sig som en urvriden,skunkig bortkastad trasa...

ingenting är mitt värde - som i vanliga fall är rätt värdefullt.

Men just nu - i detta nu

så är jag absolut ingenting värd.

Besvikelse känns så fult, så där otroligt konstigt fult. Att man trott och hoppats och önskat och anat och känt. Men haft så fel. Så fruktansvärt fel. Det är nog det som är värst.

Att man är förd bakom ljuset. Lurad. Bedragen. Och sviken.

 

Men i morgon är en ny dag - då hoppas jag den här värsta besvikelsen och bedragenheten har lagt sig.

 

Det är nog lugnt. Bara jag tar en kopp kaffe och fortsätter där jag var sist. Andas och inte låtsas om nåt.

 

.... det ger sig.