ludvigssons

Vad finns att säga... Jag lider med och känner för alla de drabbade och känner mig nästan som om det varit nån som vore nära mig som är drabbad... Jag hoppas ni förstår vad jag menar- man läser och försöker ta in varför och frågorna hopar sig i skallen.
Jag önskar att man kunde göra nåt för att hjälpa till, att man kunde lätta bördan på något sätt. Men det är som så många andra tragiska händelser. Man kan bara finnas till och lyssna och ta in att det faktiskt hänt och aldrig glömma men leva vidare och tala om det onda som hänt.

Bäst idag - är ändå att jag tog mig ut på första powerwalken sen förkylningen vi skaffade oss i Övertorneå.
Sämst idag- recepten som ligger ute på chokladbollar, där det står att smöret ska smältas. Inte går ju det fick lilla K lära sig idag, även om jag talat om det för henne fick hon prova. Så nu blir det nån sorts chokladbollssmet med blockchoklad på. OCH egentligen var ju det en alldeles värdslig sak. För vad gör det om hundra år...

I alla fall så går livet på i rask takt. Vi jobbar och står i, hade tänkt sola idag men jobbade istället hela dagen då solen och framförallt värmen lös med sin frånvaro.

Under helgen som var hann vi ( I det här fallet mamsen, jag och två av mina barn) åka upp till stugan i fjällen och göra ett snabbt besök hos systeryster med Surströmming på menyn. Vi gjorde ett besök på marknaden på söndag innan vi plockade upp mellanKillen som besökt kompis med en annan kompis och haft roliga dagar.
Sötkillarna hade köpt en present till värdföräldrarna. En whiskeypump, med bensinliknande handtag. Det som de tyckte var lite trist var att de inte hade åldern inne att köpa innehållet...

Till helgen vankas det trevligheter- vi längtar väldans mycket !