Uppehåll !?
Har som ni nog förstått haft en skön helg, igår var det en snabb tur med Sivan på morgonen innan jag äntrade passet. StorKillen, pappan och JF gick med varsin hund, storKillen fick upptag och även pappans hund kom dit - de fick skjuta i alla fall. Det blev första för i år.
Så här trögt har det aldrig gått nån gång. Men skoj var det i alla fall. Storkillen gick sen ut från mitt pass efter att de fikat (upp mitt fika och godis) och bara strax efter så blev det upptag där med, men eftersom vi levt om en del så gick det väldigt fort iväg och blev ingenting. Hunden blev ifrånsprungen.
J F Hade inte alls nån lyckad dag då hunden han gick med inte ville vara med. Han var mest ute och lallade på. Men så kan det vara.
Sivan fick i alla fall spåra fram till den skjutna älgen. Och det gjorde hon med bravur. Hon är en stjärna.
Sen åkte jag hem till de två andra stjärnorna som var hemma. Stökade undan och ramlade ner i sängen och kände att förkylningen som jag trott försvunnit - kommit tillbaks igen. Trist - men nu motar jag med grönt chai te, nykokt svartvinbärssylt med massor med vitaminer, omegatre kapslar och har fått massa tips på FB på vad jag ska proppa i mig så jag kommer nog att lukta både det ena och det andra ett par dar. Men det är det nästan värt om vi blir krya. StorKillen hostar också fortfarande. Vill som inte ge med sig.
Jag och Maken tog en tur till skogs i morse trots förkylning. En vacker morgon med frostnupna tuvor och solsken. Vi hade skönt och Sivan skällde nåt - hon lyckades inte reda ut var "det" farit men det var spännande en stund i alla fall. Roligt att se att självförtroendet kommer. Sen har maken har varit en sväng och letat lingon men det finns inte så gott av dem. Lilla K har bakat muffins och killarna är ute på lampjakt.
Vi sitter här med levande ljus och tittar på tingeling. Hämtar krafter inför veckan som kommer.
Mina tankar under helgen har gått till relationer av alla de slag. Till relationer man på olika sätt har med olika människor. Hur de kan förändras, ta slut och förbättras. Jag har tänkt mycket på en del människor som inte finns här längre. Vilka spår de lämnat efter sig och vilka spår jag kommer att lämna efter mig...
Hur jag minns människor och hur jag skulle önska att jag blev ihågkommen. Det är nog inte alltid jag kan uppfylla det... men jag ska träna på det.
Så här trögt har det aldrig gått nån gång. Men skoj var det i alla fall. Storkillen gick sen ut från mitt pass efter att de fikat (upp mitt fika och godis) och bara strax efter så blev det upptag där med, men eftersom vi levt om en del så gick det väldigt fort iväg och blev ingenting. Hunden blev ifrånsprungen.
J F Hade inte alls nån lyckad dag då hunden han gick med inte ville vara med. Han var mest ute och lallade på. Men så kan det vara.
Sivan fick i alla fall spåra fram till den skjutna älgen. Och det gjorde hon med bravur. Hon är en stjärna.
Sen åkte jag hem till de två andra stjärnorna som var hemma. Stökade undan och ramlade ner i sängen och kände att förkylningen som jag trott försvunnit - kommit tillbaks igen. Trist - men nu motar jag med grönt chai te, nykokt svartvinbärssylt med massor med vitaminer, omegatre kapslar och har fått massa tips på FB på vad jag ska proppa i mig så jag kommer nog att lukta både det ena och det andra ett par dar. Men det är det nästan värt om vi blir krya. StorKillen hostar också fortfarande. Vill som inte ge med sig.
Jag och Maken tog en tur till skogs i morse trots förkylning. En vacker morgon med frostnupna tuvor och solsken. Vi hade skönt och Sivan skällde nåt - hon lyckades inte reda ut var "det" farit men det var spännande en stund i alla fall. Roligt att se att självförtroendet kommer. Sen har maken har varit en sväng och letat lingon men det finns inte så gott av dem. Lilla K har bakat muffins och killarna är ute på lampjakt.
Vi sitter här med levande ljus och tittar på tingeling. Hämtar krafter inför veckan som kommer.
Mina tankar under helgen har gått till relationer av alla de slag. Till relationer man på olika sätt har med olika människor. Hur de kan förändras, ta slut och förbättras. Jag har tänkt mycket på en del människor som inte finns här längre. Vilka spår de lämnat efter sig och vilka spår jag kommer att lämna efter mig...
Hur jag minns människor och hur jag skulle önska att jag blev ihågkommen. Det är nog inte alltid jag kan uppfylla det... men jag ska träna på det.
Kommentarer
Trackback
