ludvigssons

Ja det är måndag - skriver för att jag tror att några av er undrar hur det går.
Har inget svar- det är som igår, i förrgår, i fredags... men läkarna är oroade över trycket i skallen.
Tillståndet är livshotande. Kritiskt.
Idag har jag nära till gråten. Tror det är för att man är så långt borta.
Är glad över att syster är där. Och att det finns många människor runt omkring.
Lilla K drömmer mardrömmar, hon fick följa med igår och träffa G- en man så nära en morfar hon kan komma. 
Hon hade ju min morfar också - men han lever inte längre.
Mötet gick bra, hon läste högt ur en tidning, klappade lite och pratade. Frågade och funderade.
Men alla barnen hör och ser vår oro och tar den till sig.
Man ser dock att de inte kan ta in riktigt allt. Det kommer väl- vi har ju så svårt att förstå själva.

Jag har nära till gråten - men även skrattet.

MellanK var här och hämtade Sivan - som btw precis börjat löpa för första gången.  Han gick hem och efter vägen ringer han till pappan som fått en mård i en fälla- och fällan står precis utanför huset.
"Pappa om du tror det här ska gå bra då tror du på turen - det är massor med råttor hemma vid huset, jättemånga råttor där mårdfällan står. En hel råttparad ! "
Maken skyndade hem och kollade - såg inte ett spår av en endaste råtta. Kom tillbaks och berättade vad som hänt.
Vi vet fortfarande inte vad det var, men när mellanK kom hit så berättade han vad han sett.
-Jamen sa jag är du säker på att det var råttor ???
-Jaaaa säger han, de har ju gjort massor med gångar i snön och nu har de gången utanför staketet. Vad skulle det vara annars ???
- Jamen sa jag , det kan ju ha varit en fågel du såg.
Då tittar mellanK på mig - suckar tungt och säger
- Ja, det var väl det, om du verkligen tror att fåglar gör gångar under snön...
( Underförstått så var jag den dummaste mamman i stan )

jag skriver väl senare om vi hört nåt...