Tiden och livet !

Jag solade ikväll medans lilla K var på barngympa.

Då kom jag på en Annaism- den handlar om att vi gör massor jämt och att man ofta säger att man "har fullt upp -men det är ju som vanligt "
Att jag ibland känner att jag jämt är uppbokad och nästan måste ursäkta mig för att jag inte har tid med vissa saker, att jag ibland har så dåligt samvete för allt som jag skulle vilja hinna men prioriterar bort. Jag hoppas det nu framgår att jag gärna gör allt det här men skúlle vilja hinna mer ändå. Och att det ibland känns som att man ska be om ursäkt för att man engagerar sig. Men jag vill så mycket och tiden är så kort. Så ibland har min mamma sagt " när hinner du träffa barnen nån gång då ?" Men oftast så ingår de ju i mina åtaganden.
Men som sagt jag har roligt - och jag har det gärna så här, skulle bli tomt att inte ha nån uppgift !

Men så kom jag på min "annaism"

Jag fyller inte livet jag lever med tid- jag fyller tiden jag lever med liv.

Bra eller dåligt - därom kan man tvista.
Men jag skulle inte vilja bli sittandes hemma utan att ta mig för saker och ting med mina barn - och för att få lite värdefull "egentid", när jag nu kan! Det är ju också en fin fördel att jag har möjligheten !

Nu har mellanK och kompis"bakat " de är nästan klar med chokladkolan och först nu kom de på att de har godislöfte båda två... men de fick dispens. Den här gången.

I lördags lagade jag en god köttgryta - men den gillades inte av barnen så jag klagade lite över att "här står man och gör sig till och så tycker ni inte om min mat - snyft !"
Då klappar lilla K mig på kinden och säger " men lilla mamma jag älskar gröten du kokar !"

Jo tack för den !

Jag har fortfarande ont i nackaxelfästet och det är nåt som ligger fel- har beställt en bok som heter stora Stretchboken - skriven av Kristian Berg och jag ska läsa den - men jag har beställt tid  hos C R i morgon också - så kanske det blir lite bättre - det är inte skönt precis. Och jag som ska boxas i morgon...
Men jag låg på spikmattan igår och - tro mig den ger resultat!




Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag älskar din annaism. Du har så rätt i dina tankar. Vad vore livet utan dessa underbara ungar. Man minns ju senare i livet bara dom roliga sakerna man hade tillsammans med dom. Men som sagt det är också viktigt med dom små korta stunderna med "egen tid". Det är hela packetet man måste få för att vara nöjd med sig själv.

2009-10-20 @ 09:12:55
Postat av: Anonym

Helt rätt Anna! Du har fantastiska barn så jag tror inte att dina prioriteringar är helt fel! Njut av det som är här och nu och lägg det dåliga samvetet åt sidan.

2009-10-20 @ 10:00:10
Postat av: Maria

Du är så himla bra, fortsätt efter eget huvud. Andras förväntningar och invändningar - glöm dem.

Det är samma bok som jag har...

2009-10-20 @ 14:59:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0