ludvigssons

Barnen deltog - alla tre , och hade roligt , det tycker jag är viktigast, inte placering!

Även lilla K som gjorde sin första tävling med ett leende, hon brukar ju som sagt bara grina och skrika och vika av banan och vara arg och sur ... men äntligen ( tack vare vännen som sprang med henne ) så tyckte hon att det var bara roligt, hon sprang hela vägen duktiga tjejen !

MellanK sprang han med , han har varit supernervös, inte kunnat sova, kutat på toa 100 ggr typ, efter tävlingen undrade han lite lätt vad han egentligen varit nervös för...

StorK gjorde i mitt tycke en bedrift, har aldrig sprungit längre sträckor men idag ställde han efter vadslagning m en kompis upp, kompisen hade ont i ryggen så han backade ur och tog den kortare 2 km sträckan - helt okej för man gör det man känner för själv ! , men storK skulle springa milen ändå påstod han.
Många "stora" gubbar undrade vad vi egentligen tänkt på eftersom han skulle få springa....
De menar att det är väldigt psykiskt jobbigt ...
Jag tycker bara att han måste få prova på ?! Jag trodde han skulle  fixa sträckan men att det kunde ta lite tid...
Killen sprang hela vägen jag försökte få honom att ta det lugnt men han hade en fart " den här tänker jag hålla " påstod han, sen hade han sett ut en kvinna lite längre fram som han skulle ta ...
Han gjorde det !
Han var jätteduktig- 58 minuter gick det på och han var ändå i skick att han kunde prata när han kom i mål!

Och nu har han tänkt sig en promenad i skogen i kväll...

Jag ska gå på stensele-runt-efterfest, lite surt att inte ha deltagit själv men jag cyklade med storK och kände att det gör jag idag ! Maken jobbade, i morgon ska han på hundutställning i Boliden.
Inte jag !